Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig. Sådana uttalanden är - menar de - en skymf mot alla Sveriges
författare. Nåja!
Sedan finns Clas Engström. Han är ett kapitel för sig. Han är
förföljd igen. Men det är bara inte sant. Clas Engström är inte
förföljd nu heller. Han berättade så mycket om det denna gång
att jag undersökte historien. Den visade sig vara nonsens. Det vet
också Engström. Låt oss glömma det hela!
Ty att Clas Engström vore prosovjetisk tror ingen. Jag är
tvärtom fullständigt övertygad om att för den händelse Sverige
drabbades av samma öde som Tjeckoslovakien och Clas Engström en
morgon mötte sovjetiska ockupanter på gatan då skulle han
oundvikligen uppträda på ett sådant sätt att han omgående blev
nationell martyr och ett lysande föredöme i Sveriges frihetskamp.
Jag skämtar inte. Han är sådan.
Men varför han plötsligt skall bli sådan mot Lars Gustafsson,
mig och Jan Stolpe förstår jag inte. När han skriver om ”Myrdal
och några andra skp-medlemmar” så skriver han dumt. Clas
Engström är i total avsaknad av varje vetskap om huruvida jag är
medlem av något politiskt parti och vilket detta parti i så fall skulle
vara.
När han sedan förklarar att vi genom att protestera handlar
som ”de kinesiska ledarnas springpojkar” kommer han dock i
mycket dåligt sällskap. Sveriges Författareförbunds stämma 26/11
1977 var en stämma av gammalt gott slag. Där visade det sig klart
och entydigt att det minst av allt ”råder någon kompakt enighet i
fördömandet av Sovjets övergrepp”, som Engström trodde i G-P
20/11 1977.
Karl Vennberg hävdade att uppropet mot ockupationen av
Tjeckoslovakien kunde skrivits på ”Kinas ambassad” och hela
Aftonbladsgruppen och massmediavänstern följde honom. Ju
mer jag lyssnade på dem ju mer övertygad blev jag om hur rätt det
var att ta initiativ till ett upprop som fick sitt värde just genom att
endast sådana som verkligen ansåg att de sovjetiska ockupanterna
skulle ut ur Tjeckoslovakien skrev under.
Men också något annat blev mycket tydligt under den debatten.
Man talade om ”skp-styrning”. Men i den fullsatta TCO-salen
fanns bland författare som framträtt för SKP endast Nils
Holmberg. De andra förekom inte. Inte nog med att de inte talade - de
var överhuvudtaget inte närvarande. De hade annat för sig de
ansåg viktigare. Eller de kanske inte ville råka i onåd på
Aftonbladet. Vad vet jag?
Uppropet var inte styrt. Vi tog initiativet mitt på sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
