Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter en telefonkontakt. Till tioårsminnet 1978 av den sovjetiska
krigsförbrytelsen mot Tjeckoslovakien har arbetet att organisera
svenska författares protest börjat i god tid; initiativgruppen är
naturligtvis också större och kan arbeta mer förberett med möten
under våren. Medvetet hade vi också undvikit att styra mötet
26/11 1977. Ty när jag läste Agneta Pleijels Aftonbladsartikel
17/11 1977 ”Jan Myrdal och hans eftersägare betraktar alla som
inte fördömer Sovjet som potentiella landsförrädare” som den
monumentala rubriken löd förstod jag vad som skulle komma.
Agneta Pleijel hade skrivit en artikel som - med några namnbyten
- kunde stått i Aftonbladet 1938. Då som nu är Aftonbladet och
dess kulturskribenter det för den starkaste stormakten
följsammaste man kan finna i svensk rikspress.
Jag visste hur Aftonbladsfolket ringde runt till varandra inför
stämman 26/11 1977. Jag visste också att deras argument skulle bli
av det slag de blev - kinesisk styrning; Jan Myrdal har fyllt femtio
år, skamlöst antyda att det finns pro-sovjetiska grupper bland
svenska författare, samt naturligtvis ”trakasserierna” mot Clas
Engström - det hade inte varit svårt att båda upp och organisera
en motgrupp bland oss som är anti-sovjetiska.
Men jag tycker att stämman 26/11 1977 var bra. Många som
gick dit hade aldrig själva upplevat hur ”1940 års män” huserade
på sin tid eller hur de rabiata tingstenianerna uppträdde kring
1952. Nu fick de se Aftonbladsfolket i aktion och det var nyttigt.
Nyttigt också av ett annat skäl. En majoritet - om än en knapp
majoritet - av Författareförbundets medlemmar torde vara klart
och entydigt anti-sovjetiska. Vi kan ha olika uppfattningar i
många frågor och ha olika litterära inriktningar; dock är vi enade
i vår anti-sovjetiska inställning. Det är inte konstigare än att vi
kunde stå samman anti-nazistiskt trots att vi också då var ytterligt
olika i annat. Och stå samman mot Förenta Staternas krig mot
Indokinas folk. Denna anti-sovjetiska majoritet är dock dåligt
representerad i förbundets ledande organ.
Det borde vara rimligt att vi som tillhör denna majoritet ändrar
på detta förhållande.
Det är särskilt nödvändigt just nu då Sovjetunionen inlett en
internationell påtryckningskampanj för att få till stånd
ingripanden mot anti-sovjetiska skrifter och få anti-sovjetiska skribenter
tystade. Det finns också inom vårt land kretsar som är beredda
anpassa sig till en finlandiserad tryckfrihet. Vi behöver en skärpt
svensk utrikespolitisk vaksamhet mot sovjetiska framstötar i
UNESCO och liknande sammanslutningar. Vi behöver en skärpt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
