Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettiotalet sökte skrämma våra stater att inte förbereda sitt
nationella försvar, att självmant ge upp inför det kommande angreppet
och att självmant tysta all opposition mot fascismen.
I Sverige slår vi vakt om TF. I Norge blir det § 100 i
Grundloven av år 1814. I båda länderna slår vi alltså vakt om det som
uppnåddes under de stora borgerliga revolutionernas tid.
Mekaniskt går det naturligtvis inte att överföra erfarenheterna från ett
land till ett annat. Våra länder är likartade och har till stora delar
gemensam tradition. Ser man dem från kontinenten framstår de
som en enhet liksom Europa framstår som en enhet när man ser
det från Sydasien. Men våra länder är specifika. Just därför att vår
allmänna inriktning är densamma kommer våra konkreta
åtgärder att vara olikartade.
När det gäller tryckfriheten tar jag exempel från Sverige. De är
kanske inte omedelbart tillämpliga i andra länder. Men jag menar
att den allmänna frågeställningen är det.
Både av yttre påtryckning (Sovjetunionen och rädslan för att
Sovjetunionen skulle kunna reagera och man inte snabbt nog
kunna ingripa för att få slut på det som Sovjetunionen reagerade
mot) och på grund av de ökande motsättningarna i det egna
samhället är starka krafter för närvarande i rörelse mot
tryckfriheten i Sverige. Lagar urholkas med fiffiga skrivningar. Mitt i de
nya paragraferna ordnas hart när osynliga luckor som vid behov
kan fällas upp. Korporativa organ som Pressens opinionsnämnd
ges alltmer makt och blir till samhällsorgan av officiös karaktär. I
dessa frågor måste de demokratiska jurister som vill slå vakt om
folkets rättigheter mobilisera en bred opinion till tryckfrihetens
försvar. Det är inte lätt. De fiffigt skrivna paragraferna har sina
rötter i dunkla och svåråtkomliga förarbeten. Att belysa och
klargöra är ett svårt och krävande - men nödvändigt - arbete.
I sina olika aktioner mot tryckfriheten har tryckfrihetens
fiender stor hjälp av vissa som kallar sig vänster. Ibland lämnas
denna hjälp av dumhet. Ibland lämnas den av brist på förståelse
för principiella frågors betydelse. Ibland står kanske detta som
kallar sig vänster egentligen någon annan stans på den politiska
scenen. Jag tar tre olika exempel.
Först tar jag vad jag tror vara korttänkthet. I Sverige avslöjades
under IB-affären mycket allvarliga missförhållanden. Men Folket
i Bild/Kulturfront där avslöjandena publicerades tog inte kontroll
över det material som publicerades på det sätt som
organisationens stadgar föreskriver. Därför gjordes fel. Dels lät tidningen sig
utnyttjas av dåvarande statssekreteraren Pierre Schori som plan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
