Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kan vara viktigt att se hur vi såg på militärfrågan. Denna
föreställning att det skulle vara möjligt att ersätta hela försvaret
med ett partisanförsvar; ett hembygdsförsvar efter en ockupation
var ett uttryck för hur påverkade vi alla blivit av den sovjetiska
fredspropaganda som då menade att varje försvarskrig var
utsiktslöst och att varje gnista kunde tända en världsbrand.
Själv kom jag senare att utveckla tanken till sin spets på våren
1965 ... och därefter resa till Sovjetunionen (där jag fick
omvärdera dess utveckling - se Turkmenistan) och därifrån till
Afghanistan där en afghansk fattig nomad talade med mig om kriget i
Vietnam och fick mig att inse att jag haft fel. (Se ”De svarta tälten”
St T 14-11-1965:
”Vi talade om Vietnam. Den gamle mannen, släktens
överhuvud, sade:
- Ja, sådan är världen; de rika och mäktiga plågar de fattiga.
De har sina flygmaskiner och sina bomber. Överallt talar blott
pengarna. Den fattiga har ingen annan vän än de sina och sitt
gevär.
Skrattande höll den unge mannen med koppärren upp ett
gevär, dess kolv hade elfenbensinläggningar. Tältet var
gammalt. Filtflikarna fladdrade när eftermiddagsvinden drog
förbi.”)
Denna diskussion i Clarté med sitt hotfulla uttalande om en
organisation som skulle bli ”en socialistisk rörelse med klar färg” kom
inte att leda till något vidare initiativ från min sida. Jag var bara på
besök. 1955 och 1956 hade jag varit i Frankrike; 1957 hade jag
tillbringat våren i Spanien och varit i Moskva under och efter
Festivalen på sommaren. I januari 1958 reste jag till Asien.
Frågan om Tredje världen hade jag tidigare sett som viktig; nu
kom den att bli avgörande. Det är dock samtidigt värt att lägga
märke till att dessa artiklar kunde publiceras i socialdemokratisk
press på femtiotalet. Det säger också en del om vad som höll på att
ske i Sverige.
Första maj-artikeln i Pravda 1964 visar rätt tydligt var jag stod
just då. Erfarenheterna från Kina och diskussionerna i Kina hade
icke i grund förändrat min inställning till Sovjetunionen; jag
ansåg ännu 1964 att Sovjetunionen i huvudsak var ett socialistiskt
land och i huvudsak på rätt väg. Först erfarenheterna i
Sovjetunionen 1965 och mina diskussioner med mina turkmenska
vänner fick mig att ändra uppfattning. Det var i Turkmenistan jag
insåg att kineserna hade rätt och det var det sätt på vilket afghan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
