Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tisk riktning kan man finna tendenser - utpräglade - till en
gryende korporativt uppbyggd stat. Ett de besittandes smidiga
instrument.
Detta att besluten fattas på ett opolitiskt plan och att den
demokratiska kontrollen urholkas har i sin tur lett till en politisk
nedgång i Sverige. Det är ingen tillfällighet att högern talar sig varm
för den ”enkle mannen”. Ty alla de intressefrågor som berör
denne ”enkle man”, bostäder, stadsplaner, ekonomisk politik,
administrativa frihetsberövanden etc, etc blir för honom
ogripbara. Det blir en allt allmännare inställning att man ingenting
förmår. Detta - icke TV - är orsaken till den våldsamma nedgången i
de politiska organisationernas medlemsaktivitet. SSU:s
katastrofala medlemsförluster under det senaste decenniet är ett typiskt
exempel. Att röstsiffrorna inte visar samma tillbakagång som
medlemsaktiviteten tyder på att denna tillbakagång inte bottnar i
politisk liknöjdhet.
Om nu inga krafter motverkade denna utveckling, då skulle
Sverige, ett litet och i världssammanhang rätt parasitärt
välfärdssamhälle, obönhörligen glida över i reaktion och någon ny typ av
korporativ fascism ju mer de underutvecklade länderna
(världs-majoriteten) befriade sig. De samhälleliga och ekonomiska
processerna skulle för medborgarna bli allt mer ogripbara.
Individerna skulle allt starkare och starkare uppleva den egna
vanmakten, sitt främlingskap inför samhällsmaskinen.
Losskopplade från samhällslivet skulle den av press, radio och
veckopress odlade familjeromantiken, hemlyckan,
hemhustru-idealet bli medborgarens enda reella aktivitetssfär.
Den politiska diskussionen, som redan i dag förs på ett delvis
förvaltningstekniskt plan och delvis rör sig om frågeställningar
som blott ärvts från föregående decennier och inte längre
motsvarar den aktuella situationen skulle ytterligare minska i
verklig-hetsanknytning och bli än ytterligare förvaltningsteknisk inom det
beståendes ram.
Utrikespolitiskt skulle vårt ställningstagande med varje år allt
tydligare bli ett ställningstagande för de besittande, de
privilegierade.
Ett intressant exempel på denna utveckling är hur
honnörsorden i Sverige håller på att förändras. De byter förtecken, det
fordom negativa blir positivt. Välanpassad (i vad? till vad?) Trygghet
(det är tryggt med piprök.) Välgörenhet (ännu för en generation
sedan ett negativt begrepp är det redan ett honnörsord -
dessutom en av våra medelstora industrigrenar.) Samtidigt visar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
