Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösas med små reformer eller med ord hit och planer dit. De kan
bara lösas genom ett ekonomiskt system där arbetarklassen själv
äger, har makten och kan bygga samhället på det sätt den själv
anser riktigt. Det är socialism det. Och för denna enkla sanning
-så enkel att varje barn kan förstå den - flyr den officiella
arbetarrörelsens stormän som inför ett pestutbrott. Därför använder de
också alla dessa konstiga och dimmiga ord om
”samhällssolidaritet” och ”arbetsgivare” och ”löntagarpart”.
För åttio år sedan var arbetarklassen i Sverige liten. Då fanns ett
stort antal personer som visserligen var fattiga och hade det svårt
men som dock hade en jordbit, lite skog, några kor. De hade det
ofta mycket svårt. Men de kunde dock på egen grund dra fram
något att äta åt sig och de sina. De flesta av oss har småbrukare i
släkten om vi går åttio år tillbaka i tiden. På den tiden fanns
många som talade om att småbruket var landets ryggrad. De var
det som skulle bestå.
Men Marx hade då sedan länge analyserat det kapitalistiska
samhället och visat att dessa småägare skulle malas sönder. Att
mot varandra stod egentligen blott två klasser. De allt farre och
allt mäktigare kapitalägarna och de allt fler egendomslösa
löne-arbetarna. Vi kan se hur det är i dag. Marx hade rätt. Så har det
gått. Småbrukarna liksom småhandlarna och hantverkarna har i
det närmaste utplånats. De utgör vad som på nutida
regerings-språk kallas en restbefolkning.
Nu säger många - speciellt i de borgerliga tidningarna och i den
officiella arbetarrörelsen - att det där inte spelar någon roll. Det
kanske är ”mänskliga problem” men det är alls inte
proletarise-ring. Folk har fått det så bra. De äger så mycket. Och då de äger så
mycket kan de inte vara egendomslösa = proletärer.
Men vad äger lönearbetarna? Det vet ni alla. Om man i morgon
lägger ned produktionen här i Gällivare-Malmberget vad äger ni
då? Ni äger bil, ni äger sommarstuga, ni äger radio och TV, det
finns mycket sådant ni äger. Men kan ni leva på det?
I all sin fattigdom och i all sin nöd ägde småbrukaren någonting
trots att han varken ägde TV eller bil. Men ni äger ingenting
annat än er arbetskraft. Proletären har förblivit proletär. Han
äger endast sin arbetskraft. Och proletariatet har blivit
mångdubbelt större.
Proletären kan fylla sitt hem med föremål - han äger dock
ingenting annat än sin arbetskraft. Någon trygghet här i livet kan
han inte få förrän proletariatet tagit makten och ägandet och
blivit den härskande klassen. Det är socialism. Den är inte arbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
