Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tarnas medbestämmanderätt: den är arbetarnas
bestämmanderätt.
Lyssna till de officiella talarna i kväll och märk hur de ljuger
bort dessa enkla förhållanden med hjälp av dunkla och
missvisande ord.
III
Klasskampen
Världen över skärps klasskampen. Vi lever i den epok då de
samhällssystem som grundar sig på människans utsugande av
människan går under och socialismen segrar. Men klasskampen
tar sig olika former i olika länder och under olika år. Och att
socialismen segrar innebär inte att var dag ger sin seger. Det rör
sig om en hel epok där det också ges nederlag. Historien är ingen
järnväg. Mänskligheten sitter inte i en vagn som rullar mot
framtiden. Historien skapas av de många människornas ständiga
kamp. I denna kamp kämpar inte mänskligheten i allmänhet utan
klasser står i kamp mot varandra.
Det finns numera många grupper som menar att det där är rätt
i allmänhet och rätt när det gäller Asien och Afrika och
Sydamerika och kanske Södra Europa men det gäller inte för vår del av
världen; de högt utvecklade kapitalistiska staterna i
Nordvästeuropa och Nordamerika. Här finns inte längre någonting som
heter klasskamp. Numera finns här bara öppenhet och förståelse
och biandekonomi och välfärdsstat. Fast på andra håll finns
klasskamp. Inom arbetarrörelsen har det funnits många som talat så.
Men klasskampen är inget påhitt som kan försvinna med en
ändring av några ord. Den upphör inte därför att det börjar talas
om arbetsgivare och arbetstagare. Den upphör heller inte därför
att man gör ändringar i ett program. Klasskampen har inte
upphört i våra stater. Vad som däremot är sant är att den existerande
klasskampen ännu inte fått sådana medvetna organisatoriska
uttryck som kunnat ena arbetarklassen och det arbetande folket i
kampen mot den härskande klassen.
Socialismen kommer inte av sig själv. Arbetarklassen vaknar
inte en sommarmorgon och upptäcker att det blivit socialism i
markerna. Det krävs en medveten politisk kamp. Då står också
klart varför så många nu anser det lämpligt att säga att själva
grunden för denna medvetna politiska kamp - den pågående
klasskampen - upphört att existera. Varför de kan erkänna den i
Afrika men inte i Sverige. Deras uppgift - vare sig de gjort sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
