Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”att skapa en arbetar och bonderegering genom att gripa
makten”
Den 1 maj skrev samma tidning:
”Den Första Maj detta år måste det spanska proletariatets krav
vara större: MAKT.”
I motsättning till enhetsfronten mot fascismen ställde Battaglia
kampen för den verkliga revolutionen.
Om man frågar mig om jag vill ha vad som kallades ”en arbetar
och bonderegering” skulle jag svara Ja. Om man frågade mig om
proletariatet skulle ha makten skulle jag svara Ja. Det ställdes den
våren 1937 paroller som i och för sig svarade mot alla
kommunisters och revolutionära socialisters önskan.
Men man ställde detta krav mot folkfronten, mot republiken.
Man ställde detta krav i en situation då de fascistiska trupperna
sökte krossa det republikanska Spanien. Man inte bara ställde
detta krav, man grep till vapen. I ”revolutionens” namn grep man
till vapen mot den regering och den armé som bekämpade de
fascistiska angriparna. 400 personer dödades och 2 000 sårades i
denna kupp. Man spred missmod i de egna spanska leden. Man
spred förvirring i hela solidaritetsarbetet världen över. Nu frågar
jag: Till vilkens fördel? Svaret är enkelt. Francos fördel, Hitlers
fördel, Mussolinis fördel. Förräderiet i Barcelona våren 1937
sökte dölja sitt förräderi under revolutionära fraser. Likafullt
tjänade det den öppna fascismen. Låt oss aldrig glömma den
lärdomen.
Ty det finns två sätt att bekämpa enheten i det
anti-imperialis-tiska arbetet. Från höger: De som gör det säger att de är för Hitler
eller att de stöder Nixon. Och från ”vänster”. De säger att de är
sanna revolutionärer och därför ser som sin huvuduppgift att
angripa alla dem som inte är sanna revolutionärer; de gör som de
spanska trotskisterna; skjuter den kämpande republikanska
armén i ryggen.
Det politiska läget är inte detsamma nu som då. Vi har också
trettiotalets erfarenheter att lära av. Men nu liksom då måste vi
vara vaksamma mot de fiendens agenter som under revolutionär
mask söker spränga solidaritetsarbetet. Vi bör lära oss känna igen
dem. Fråga dem: Vem tjänar du? och döma dem efter deras
gärningar. Jag tror att vi är överens om att det förhållandet att vi
arbetar tillsammans i solidaritetsarbetet inte innebär att vi är
överens i alla stycken. Vår enhet i kampen mot Förenta Staternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
