Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16. Lotsen och hans hustru.
Hon wiste själf, att hon aldrig gjort honom någon orätt
och det war en stor tröst för henne; tiden, tänkte hon, kunde ännu
möjligen förändra hans tankar och om så skedde, skulle hon wara
den första att räcka honom handen till försoning.
Det hade nu blifwit winter och en sträng winter ändå;
isen låg redan i december rundtomkring lotsstugan och snön
täkte marken i sin hwita swepning. Klara suckade och tykte att
också hennes fröjd här på jorden låg i likskrud. Hon hade aldrig
kunnat tro, att lifwet i denna wärlden skulle wara så tungt, som
det blifwit för henne.
Lotsen hade ännu icke hållit sitt löfte och fört henne hem
till Gullranda, men småäningom uppstod i Klaras eget hjärta
den tanken att någon läglig dag begifwa sig till föräldrarne och
bedja dem tala godt för henne hos mannen. Kanske skulle far,
som war en så fredlig och bra karl, kunna ställa alt till rätta,
tänkte hon och bad så innerligt wår Herre om hjälp och bistånd.
Tiden hade nu gått så att julhälgen stod för dörren; själfwa
julaftonen klädde lotsen på sig hälgdagskläder och sade, att han
skulle gå upp till byn.
„Du kommer wäl hem på kwällen ändå?”“ menade Klara.
„Det lär inte ske“, swarade han buttert.
„Kan du lämna mig ensam på sjäälfwaste julaftonen“, sade
Klara gråtande, „säg nu ändå hälst ett wänligt ord innan du går!“”
Han war redan wid dörren och skulle just gå, nu wände
han sig blott om och såg på henne, men inte ett ord kom
öfwer hans läppar.
Det war hårdt tykte den unga hustrun och grät en stund
sakta med förklädet öfwer hufwudet, sedan steg hon upp, lade
undan spinnrocken och började städa stugan till hälgen. Då
alt war i ordning, stod hon länge och såg ut genom fönstret. Det
kom för henne, att hon just i dag skulle begifwa sig hem till
Gullranda, efter hon i alla fall war ensam; tidigt följande
juldagsmorgon kunde ju far sedan skjutsa henne hem igen och tala
med Ewert på samma gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
