Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon ropat till henne från stranden, från hafvet: „Kom
till oss, kom, kom till oss!“ —
Outtröttlig lefver tron på aningar och förebud hos
vår svenska allmoge. Folket lefver närmare naturens
hjärta och lyssnar till hennes underbara röst. Ännu i
dag önskar det personliggöra de känslor det känner
därvid. Ännu i dag tror det orubbligt på älfvor, tomtar
och „råd“, på fölgjornas maning, på drömsyner, sådana
som Gunnars på Lidar och otaliga andra liknande i
fornsagan. Förfädernas benämningar har det delvis glömt,
men själfva saken fins kvar: den bäfvande känslan af
vördnad för naturens omätliga kraft och storhet och
dess okända, dunkla, men dock öfver alt framträdande
eviga lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
