- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / H. 18. Hvad den gamle skolmästaren berättade / Ryssarne i Pernå 1713 /
39

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klädde dem skyndsamt på sig. Sedan bytte han rock
och trykte djupt ned i nacken den brunglänsande, gamla
„sydvästen“.

Janne såg triumferande ut och retade än mer
Milis nyfikenhet. Denna försökte hon dock dölja och
sysslade likgiltig med bränderna i spiseln.

— Adjö, Mili, sade Hans och räkte flickan handen.
Se nu om hus och hem. Lägg brädslån för farstudörren
och släpp ingen obekant in; men den här tiden på
dygnet kommer säkert ingen hitåt. Klockan är nu 10,
och på morgonsidan hoppas jag att vara tillbaka.

— Men vänta, gulfar, om ryssen — — —

— För honom behöfver du inte oroa dig, inte kan
han väl häller segla fram i stickmörkret, och för resten
tror jag icke, att han ärnar sig så långt upp. Du kan
ju emellertid plocka ihop våra småsaker och bättre
kläder och binda dem tillhopa till två knyten, så ha
vi dem redo, om det skulle gälla att hastigt ge sig i
väg till skogs.

— Hvart går gulfar? Om någon kommer hit, så
har jag ju ingenting att svara. Och Mili såg smått
villrådig, men ännu mer nyfiken ut.

Hans skrattade smått och sade:

— Du ser på min uppsyn, att det inte är till något
farligt eller sorgligt värk, men till en begrafning, som
socknen ställer till, är det ända vi bege oss. Farväl
nu, flickan min!

— Farväl Mili, yttrade gossen, i det han gaf den
tilltalade ett kraftigt handslag, var inte ledsen, för att
jag kallat bort guffar; det skedde på prästens befallning.
Gärna skulle jag blifva här, om du är rädd, men nej
det passar icke — farväl!

Gubben och gossen vandrade af med raska steg,
men de hade ej hunnit till grinden vid åkern, förrän
Milis röst häjdade dem. Hon kom springande med ett
halft bröd och en bit ost i handen.

— Se här, guffar, du glömde alldeles vägkosten!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftsvfv/18/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free