Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägen blir lång med tom mage. Men om det är till
en fin begrafning Ni går, får Ni kanske mycket fin
traktering.
— Inte så mycket som får rum på tumnageln
engång, svarade Janne skrattande.
Afskedshälsningen förnyades, och så skildes man åt.
Mili stängde till stugudörren. Sen förtärde hon
sin enkla aftonvard och läste vid pärtblossets sken ett
stycke ur Bibeln. Det kändes just som tryggare i
ensamheten, då hon gjort det hon viste, att guffar ville
hon skulle göra. Till sist makade hon samman
bränderna och kolen i spiseln och steg upp på sin bädd.
Där somnade hon trygt, såsom den gör, hvilken har en
frisk kropp och ett rent samvete.
Ute hven vinden kring knutarna och ruskade om
träden, från hvilka tunga regndroppar i skurar föllo
ned öfver Hans och Janne, då dessa med raska steg
vandrade fram genom skogen. Stigen, som i nordostlig
riktning ledde upp till stora landsvägen mellan Pärnå
och Borgå, var så smal, att de båda vandrarne ej kunde
gå i bredd. Icke ett ord yttrades, förrän de efter en
dryg timmes marsch något andtrutna nådde
landsvägen.
De gingo dock icke upp på denna, utan satte sig
under en tät, stenomgifven gran därinvid.
— Här kunna vi hvila trygga, tils de komma,
yttrade Janne, i det han tacksamt emottog ett stycke
af vägkosten. En matbit skall nog smaka bra, tilläde
han, och bet ett stycke, så att tydliga märken af hans
30 starka tänder syntes å brödkanten. Ett litet stycke
ost fick ändå samtidigt rum i munnen.
Gubben Hans drog fram sin slidknif och skar
betänksamt osten och brödet i små kantiga tärningar,
hvilka parvis förtärdes.
— Hur har du, Janne, gått fri från krigstjänsten,
började han samtalet. Nästan alla, som kunna bära ett
gevär, äro ju nu ute i fält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
