- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / H. 18. Hvad den gamle skolmästaren berättade / Ryssarne i Pernå 1713 /
41

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


— Min tur har ännu icke kommit, svarade Janne,
men den kommer väl. Ifrån Skrifvars äro ju, som guffar
vet, den ena drängen i fångenskap hos ryssen, och bror
min, Gusta, och den andra tog länsman för ett år sedan
och satte dem i tremänningskompaniet. Bara far, som
är ofärdig på ena handen, och jag äro alt hvad
karafolk heter på hela gården.

— Ja, nog är det uselt bestäldt.

— Har guffar hört, att Gusta, som var hemma
under senaste vecka, berättade, att själfva ryska tsaren
varit med på flottan, som sista bönsöndagen sköt på
Helsingfors.

— Det har jag ingenting hört om.

— Ryssen gick sen i land vid Sandviken, och de
våra måste dra sig tillbaka.

— Så tyckas de komma att göra under hela kriget,
men hvart har tsaren nu begifvit sig?

— Det vet man icke säkert, men Gusta berättade,
att en af båtsmännen från amiral Liljes fartyg hade
sagt, att tsaren rest hem till eget land efter mera
krigsfolk. — Kanske också jag då måste ut i tjänst, om
fienden ökar sina trupper.

— Tacka du Gud, Janne, så länge du får vara
hemma; inte är kriget någon barnlek. Soldaterna mista
armar och ben, tilläde han tankspridd.

Janne hade ingenting att invända, utan strök med
ena handen pröfvande öfver knäet. Se det hade han
icke kommit att tänka på, att kanske just han skulle
komma att vandra armlös eller på träben, men att det
var obekvämt och ledsamt, kunde han godt föreställa
sig. Och så högg han igen tag i brödbiten. — De tego
en stund; sedan sporde gubben:

— Tror du de ännu dröja länge?

— Nej, i rappet borde de vara här. Då herr Jobst
skickade mig efter er, drogo de just sitt tunga lass

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftsvfv/18/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free