Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denne. Det var väl att du kom, ty ingen af mitt folk
känner så väl till Röjsö-mosse som du. Ser du, vi
hafva gömt klockan i höet för att inga obehöriga
personer skola kunna ana, hvad det är som vi forsla så
här midt i natten. Ja, ja, tiden är så ond, att
sanningens tjänare nödgas fara fram med lögn och list.
Nu får du taga ledningen af tåget och bestämma, när
och hvar vi skola vika af från vägen och söka oss fram
till mossen. Välj sedan en säker plats för vår skatt.
Herren ger väl åter en gång bättre tider, då klockans
malmtunga fri som förr får kalla Hans församling
samman!
Gubben lyfte på „sydvästen“ och sällade sig till
de öfriga.
Skaran såg ganska besynnerlig ut. Kapellanen
Justinus Totilius, herr Jobst kallad, gick sist i leden
med långsamma steg. Han bar en vid svart kappa,
under hvars veck då och då beslagen på ett par pistoler
blänkte fram. Höga ryttarstöflar och en grå, slokig
hatt skyddade fötter och hufvud. Framför honom gingo
sida vid sida tre äldre bönder; kyrkväktaren från
Bajars intog mellersta platsen. Med honom inlät sig Hans
i samspråk om senaste krigshändelser. Körsvennen var
en träskodd, linhårig pojke, som oaktadt upprepade
varningar gång på gång ropade åt sin häst och klat.
schade med tömmarna. För hvart tag sanden bet sig
fast vid medarna, så att lasset ej kom ur stället, satte
ett par hurtiga ynglingar tvänne spakar af trä under
och skuffade det framåt. Deras häftighet väkte stor
förtrytelse hos en trasigt klädd gubbe med små skelande
ögon under tofvig lugg och fårskinsmössa. Han gick
invid lasset och lät sin högra hand varsamt hvila på
höskrindans skalm. Med honom, „Garpgårdstoken“,
talade ingen, ty han gaf så sällan „viskliga“ svar.
Efter en kvart timmes fortsatt färd tog Hans
tömmarna och körde lasset in mot skogsbrynet på ett ställe,
där intet dike fans. Snart måste alla armar tagas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
