Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anspråk för att hjälpa hästen framåt. Stenar och
stokkar röddes så godt sig göra lät ur vägen, och ett och
annat ungt träd bröts af eller nedhöggs. Man arbetade,
så svetten rann. Så nådde man en sträcka jämn
ängsmark, och öfver det våta gräset gled skrindan lätt fram.
Ängen öfvergick emellertid snart i tufvig mosse och
där gälde det åter att passa på, att lasset ej skulle få
stjälpa, samt välja sådana ställen, där hästen utan att
sjunka för djupt ner kunde komma fram. Hans hade
redan ett par gånger föreslagit, att de skulle stanna,
men dock kört vidare, ty kapellanen ansåg, att stället
låg för nära landsvägen.
Solen hade redan höjt sig öfver trätopparna, då
man ändtligen beslöt sig för att stanna. Prästen satte
sig på en hög stubbe och torkade svetten ur pannan.
Sedan man rastat en stund, framtogs ur höet en
järnstång och tvänne spadar, hvarmed de tre raskaste af
skaran ganska snabt uppkastade en tre alnar djup grop.
Denna bekläddes invändigt med trägrenar, mossa och
hö. Sedan drogs lasset invid gropens kant, och Pärnå
kyrkas mindre klocka aftäktes.
Alla man utom Simon grepo i, och med en skräll
föll klockan i sin graf.
— Ja, där ligger du nu, yttrade prästen; få se,
hvilka af oss, som få vara med, då du åter tages upp.
Jag behöfver icke uppmana er, kära vänner, att tiga
med det vi här gjort. Vårt lands kyrkor hafva redan
lidit så många förluster, att vi ej hafva råd att förlora
mera. Denna skatt skall åtminstone vår fiende, den
omilde ryssen, ej kunna röfva bort, lika så litet som
de tre ljuskronorna, som vi för en månad sedan gömde
där längre bort i mossen. Se så, täck nu igen grafven,
så att intet spår af vårt förehafvande synes.
Hans tog famnen full med hö för att kasta i
gropen, men skulfades undan af Simon, som trotsigt
utbrast:
— Det är min och vår Herres klocka; ingen annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
