Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickdockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned i hennes ansikte — hon var mycket
kortare än jag — föll det mig för första gången
in att madame Léon var ganska gammal. Och
ändå var hennes ansikte alldeles sig likt — det
var bara så att det vackra ljus som legat över
de fylliga, banala dragen, det hade slocknat.
Och så, medan hon talade med lugn röst och
lugnt ansiktsuttryck, blevo hennes ögon fulla
av tårar, och de runno oavlåtligt nedför
kinderna. Det var alls inte så att hon brast i gråt,
under det att hon talade om sin sorg — det var
bara som om hon var fylld av gråt invärtes och
de stackars trötta ögonen inte kunde hålla
tillbaka tårarna. Mina egna ögon blevo dimmiga,
medan jag såg på det.
Vi gingo nedåt gatan tillsamman. Och
medan hennes tårar strömmade som ur en
outtömlig källa, talade hon stilla på sitt gamla,
älskvärda och förekommande sätt om ett och annat.
Hon hade hört av glassdrottningen att jag
snart skulle resa hem. Min mor levde ju? Då
blir er mor glad eller hur? Så berättade hon
stilla och lugnt om Léons sjukdom och död och
begravning. Ja, det var så »triste» — min Gud,
vad det var »triste», sade hon.
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
