- Project Runeberg -  Något om vår kropps egna skyddsmedel mot bakterier /
11

(1902) [MARC] Author: Anna Stecksén - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. De egentliga inre skyddsmedlen: De hvita blodkropparna, m. m.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE EGENTLIGA INRE SKYDDSMEDLEN.
11
men alldeles särskilt dess fortplantning, som sker genom
delning. I olikhet med vår kropps öfriga celler äro dessa
hvita blodkroppar begåfvade med själfständig
rörelseförmåga. De kunna sträcka ut liksom armar åt olika håll,
och de kunna krypa fram därigenom, att de så småningom
låta allt mer af sin kroppsmassa rulla öfver uti det
åt ett håll utsträckta utskottet. Deras storlek är icke
mer betydande än 8-10 tusendels millimeter i
genomskärning, mikromillimeter eller »u» (läses »my» = grekisk
bokstaf motsvarande m), som man kallar det. I vårt blod
förekomma de till ett antal af cirka 5000 på
kubikmillimetern (under det att de röda äro omkring 4-5000000).
Dessa små celler äro så att säga själfständiga organismer,
hvar och en en liten individ för sig, och vi kunna mycket
väl jämföra dem med högre stående organismer och till
och med återfinna samma hufvudfunktioner hos dessa våra
små integrerande delar, som hos oss själfva i vår helhet. De
taga upp sin näring, dessa små celler, likasom vi själfva,
vi skulle kunna säga att de »äta», upptaga flytande och
fasta beståndsdelar ur blodvätskan, som denna fått sig
tillförd från tarmen, från den däri bearbetade och omsatta
födan, eller också gå de rent af direkt själfva längst ut
i tarmväggen och suga i sig näring. De upptagna
näringsämnena bearbeta de i sin kropp, de »smälta sin mat»
skulle vi kunna säga och förbränna ämnena inuti sin
substans. De ämnen, som icke äro dugliga att tjäna till
underhåll af cellkroppens lifsprocess, gör cellen sig af
med, utstöter dem helt enkelt ur sin kropp.
Rörelseförmåga, förmåga att själfständigt flytta sig från ett ställe
till ett annat, det nämde vi att den hade alldeles som
vi själfva. Förmåga att dela sig, det vill säga alstra
nya individer, att fortplanta sig, det har den också. Men
ett område är det väl, där man tycker, att den lilla cellen
icke skulle göra oss den absoluta öfverlägsenheten stridig,
nämligen förmågan att förnimma. Ja, att där icke kan
blifva tal om något slags högre förnimmelser, det är ju
utan vidare klart. Men hur gärna vi kunde vilja, så få
vi icke frånkänna den lilla cellen hvarje slags förmåga af
förnimmelse. Saken är, att den ibland bär sig så
besynnerligt åt. Hvad är det som gör, att en sådan där liten
cell, rätt hvad det är, börjar att ge sig af åt ett bestämt
håll? Det är ovillkorligen, som erfore den något slags
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 8 17:44:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skyddsmed/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free