Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Den antika kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ANTIKA KULTUREN 5
teles’ uppställning; ännu sitter den gamle matematikern
Euklides vid katedern och demonstrerar sina linjer och
cirklar för vår skolungdom. Rop höjas visserligen nu för
hans aflägsnande och ersättande med modärnare mästare;
och det bör erkännas, att han efter en tjänstgöringstid af
tvänne årtusenden bör kunna få njuta sin hvila med heder.
Och den antika skönliteraturen sedanl Hvem har ej hört
namnet på grekernas älste och störste skald, Iliadens och
Odysséns diktare Homeros, hvilken är så gammal, att man
redan börjat betvifla hans existons? Han må emellertid
själf ha funnits eller icke: värket finnes, och är, trots
alla ursprungliga brister och alla klåpares tillägg, i många
stycken ett mästervärk. Eller hvem har ej hört Ciceros,
den romerske vältalarens, namn? Den antika poesiens och
vältalighetens konstnärliga form har — det må medgifvas
— tidtals varit öfverskattad, men den måste dock alltid
erkännas vara beundransvärd, och historiskt sett har den
ett stort inträsse, emedan den ända in i vårt sekel utgjort
ett mönster för den skönliterära formgifningen.
Men det är tid att betrakta äfven andra sidor af den
antika kulturen än de odelat ljusa. Den saknade
förvisso ej skuggor. Såsom dess största fel torde böra anses
dess uteslutande aristokratiska, människovärdet oriktigt
uppskattande karaktär. För de »friborne» skapade den ett
njutningsrikt, särskilt af konstens och vetandets skatter
förskönat lif, men på trälande, olyckliga och föraktade
massors bekostnad. För de friborne, sade jag. Till och
med detta är för mycket sagt. Antikens skönhetslif var,
strängt taget, endast beskärt åt det lilla fåtal bland de
friborne, som med ett på olyckligaste sätt valt namn
kallades »de bättre» (agathoi, boni, optimates) — ett namn,
som trots sin mot mänskligheten hädiska innebörd ännu
kvarlefver äfven i våra modärna samhällen. »De sämre»
kallades den stora massan, underklassen. Men den var
hos greker och romare delad i två slag, sinsemellan lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
