- Project Runeberg -  Slafveriet i antiken : ett blad ur arbetsklassens historia /
12

(1905) [MARC] Author: Johan Bergman - Tema: Slavery, Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Slafveriets uppkomst och olika arter - 3. Slafvarnas behandling och sociala ställning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 SLAFVERIET I ANTIKEN

Det kan synas egendomligt, att dessa stora massor så
villigt läto hålla sig i ovärdig träldom. Som vi skola se,
saknades ingalunda försök till resningar; men då den
kulturståndpunkt, på hvilket slafvarna höllos, var oerhört
låg, och då någon samhörighetskänsla, i betraktande af deras
olika nationaliteter och äfven olika ställning och behandling,
hade svårt att utveckla sig, är det ganska naturligt, att
fåtalet kunde behärska flertalet. Om vi t. ex. tänka
på, att stora, tätt befolkade, på visst sätt blomstrande
amerikanska indianstater kufvats och fullständigt
behärskats af obetydliga europeiska äfventyrarskaror, är ett
jämförligt exempel förhanden. Det är i själfva värket ej
mängden, det är intelligensen, som behärskar världen.
Först då mängden blir civiliserad och intelligent, äger
äfven dess egenskap af mängd ett värde.
3. Slafvarnas behandling och sociala stållning.

I förbigående är nämt, huru spartanerna behandlade
sina heloter. Visserligen voro ej alla slafvar i samma
ställning, men som allmänt omdöme kan sägas, att de
måste underkasta sig ett högst beklagansvärt öde.
Utsatta för hån och misshandel, voro de naturligtvis icke
sena att — om tillfälle gafs — rymma från sina herrar.
De bevakades emellertid strängt; de som arbetade på fältet
eller öfverhufvud på platser, där uppsikten ej kunde vara
så genomgående som i boningshuset, fingo stundom
förrätta sitt redan i och för sig tunga arbete med den ökade
tyngden af en kedja som sammanlänkade benen för att
försvåra en flykt. Hade slafven rymt och blifvit
återfunnen, var det vanliga straffet, utom kroppslig aga, en
brännmärkning i detta ords egentligaste betydelse: ett tecken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 1 11:43:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafantik/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free