Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Slafvarnas behandling och sociala ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAFVARNAS BEHANDLING OCH SOCTALA STÄLLNING 13
inbrändes på den förlupnes panna. Naturligtvis var för
slafvens framtida befordran, i fall ett sådant uttryck här
kan användas, detta märke lika hinderligt som betyg om
förlust af medborgerligt förtroende på en nutida tjänares
fräjdbevis, och det berättas, att de olyckliga, hvilkas enda
brott varit ett försök till befrielse ur en orättvis
fångenskap, sökte dölja sin obehagliga stämpel under det
nedkammade håret.
I Aten var slafvarnas ställning jämförelsevis dräge
ligast. Dock får man ej af vissa skenbart gynnsamma
lagar och seder beträffande slafvarna draga allt för långt
gående slutsatser. Det var t. ex. (i Aten) visserligen
förbjudet att slå slafvar; men detta förbud gälde endast
andras; sina egna fick man behandla efter godtfinnande;
ett ingrepp i den enskilde husbondens rätt skulle ha
ansetts för ett attentat mot friheten. Förbudet
sammanhängde med den bestämmelsen i atenarnas lag, att för
förseelsor begångna af en slaf var hans herre ansvarig
(alldeles som hos oss ägaren för sina husdjurs åvärkan
andras ägor), och det blef sedan husbondens ensak att
taga den skyldige slafven i upptuktelse.
«I en år 1901 upptäckt inskrift i Pergamon, Mindre
Asien, daterande sig från omkr. 200 före Kristus,
meddelas föreskrifter, huru en slaf, som brutit mot de
hygienska reglerna i afseende på stadens brunnar och
vattenledning, skulle straffas. Hade förseelsen skett på
husbondens order skulle slafven ändå få 50 piskrapp. Hade
det skett på slafvens eget bevåg, skulle han få 100 rapp.
Ägaren slapp med böter.
Hos romarna var slafvarnas ställning i det hela sämre
än hos de ioniska grekerna, till hvilka atenarna hörde.
Det äldre romarsläktet har många karaktärsdrag
gemensamma med den doriska stammen, Spartas hårda folk. Till
den romerska slafdisciplinen hörde bl. a., att slafven skulle
iakttaga tystnad; det romerska huset erhöll därigenom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
