Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Slafvarnas behandling och sociala ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAFVARNAS BEHANDLING OCH SOÖTALA STÅLLNING 17
varit herre gifver sig ut för slaf och tvärtom. Den
förmente slafven skickas till Elis för att utvärka sonens
utlösning. Efter afresan blir rollbytet känt, och den trogne,
uppoffrande Tyndaros (den värklige slafven) hårdt straffad.
Filokrates — så hette den till Elis afsände — kommer
emellertid hem med den fångne sonen, och det visar sig
till sist, att Tyndaros är aitolierns andre son.
Tydligt är, att behandlingen af olika slafvar var
ganska olika. Icke alla gingo med hackan i hand och
bojan om foten arbetande på åkern. Äfven
uppsyningsmannen öfver arbetarna på landtgodset, den vi skulle
kalla »rättare», var ofta en slaf. Icke sällan var den
makt, som hvilade i hans hand, mycket stor. Hela skötseln
af ett stort landtbruk kunde vara öfverlämnad åt honom
med den vidsträcktaste fullmakt. Men trots detta var
han dock, äfven han, inför lagen lika rättslös som sin
lägste underordnade, om hans herre ville göra sak med
honom. Äfven han kunde spikas upp på ett kors, om det
föll hans ägare in. Hans makt gälde endast de
underlydande slafskarorna. På samma sätt fanns i det förnäma
stadshemmet en mycket invecklad rangskala de olika
slafvarna emellan. Lägst stod dörrvaktaren, stundom lik en
gårdvar bunden vid sin boning med en kedja; högst stod
husuppsyningsmannen, hofmästaren.
Det fanns äfven en art af slafvar, som fingo ha eget
hushåll, bo hvar de ville och lifnära sig af sina händers
fria arbete, men öfverlämna en viss afkastning, ett slags
skatt till ägaren. Vi äga uppgifter från det antika Hellas,
som meddela, att en dylik skatt kunde utgöra 2 à 3 oboler
(några öre) pr dag.
Goda och människovänliga herrar plägade,
synnerligen i senare tid och naturligtvis under förutsättning att
slafvarna utfört trogen tjänst, efter viss tid frigifva dem,
hvarom se nedan (sid. 28).
2. — Verdandis småskrifter. 57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
