Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Försök till åstadkommande af förbättrade förhållanden - a. Från slafvarnas egen sida: slafupproren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 SLAFVERIST I ANTIKEN.
af dessa och i afsikt att utplundra den sicilianska
landtbefolkningen, men sedermera på egen hand och i afsikt
att äfven angripa sina herrar, bildade de sicilianska
slafmassorna formliga röfvarband och grundlade därigenom den
osäkerhet till lif och egendom, för hvilken Sicilien ännu i
dag åtnjuter ett föga afundsvärt rykte. En syrier, Evnus,
stäldes i spetsen för de snart till en här sig enande
banden; inom kort räknade de en styrka af omkring 200,000
man. De intogo städerna, förskansade sig i dessas borgar,
slogo de romerska fältherrar, som sändes emot dem, och
gåtvo genom exemplet af sin framgång signal åt
kamraterna på andra orter att äfven resa sig. Snart tändes
upprorslågan i Präneste, i Sinuessa, städer i mellersta
Italien, ja, ända fram till Makedonien och Attika trängde
rörelsen. Den nndertrycktes dock snart på alla platser
utom på Sicilien, där man först efter en tids fruktlös kamp
lyckades genom bedrägeri bringa om lifvet eller
tillfångataga höfdingarna, hvarefter skarorna i brist på ledning
upplöste sig (år 132 f. Kr.). Efter någon tid
organiserades de dock på vytt af en flöjtblåsare vid namn Salvius, som
sedermera lät utropa sig till konung och antog namnet
Tryfon. Jämte en annan slafledare Atenion, som samlat en
här i Lilybaion (stad vid Siciliens västliga hörn) höll han
stånd mot romerska härar. Dessa kunde ej med uödig
energi gripa värket an, emedan samtidigt en lika stor
fara hotade från norden, där ett par vilda folk, den stora
folkvandringens förelöpare, kimbrer och teutoner, härjade
på romerskt område och tycktes vilja utsträcka sitt tåg
söderut genom det fruktbara Italien. Konsuln Aquilius
lyckades dock sedermera döda Atenion, som efter Tryfons
död tagit trälarnas kungadöme i arf. Slaftrupperna
skingrades äfven nu efter ledarens bortgång (år 101). Nu var
det sicilianska slafkriget slutgiltigdt ändat, men det
röfvarväsende, som under detsamma uppblomstrat, lefde
kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
