Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Försök till åstadkommande af förbättrade förhållanden - b. Från de öfre samhällslagrens sida: en människovänligare kultur börjar göra sig gällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 SLAFVERIET I ANTIKEN.
— något som förut nästan ansetts som en skymf mot den
gamla romerska krigaräran.
Visserligen förekommo enstaka slafuppror under
Tiberius och Neros tid, men de upphörde sedermera nästan
fullständigt, beroende på förbättrade sociala förhållanden.
Filosofin, som under käjsartiden företrädesvis
sysselsatte sig med lifvets praktiska problem, började äfven att
ägna slafspörsmålet sitt inträsse. Detsamma gjorde ock den
mer och mer utbredda kristendomens teoretiska och
praktiska banérföraro. Visserligen uppträdde kristendomen
icke direkt mot det existerande slafveriet; den uppmanade
ej slafven att öfvergifva sin ovärdiga ställning, utan
predikade tvärtom som bekant förnöjsamhetens lära, men
principielt innebar den kristna kulturrörelsen, hvars store
bärare Paulus ju hade yttrat: »här är icke slaf eller fri,
alla äro vi ett», en protest mot slafveriets falska
gradering af människovärdet. Den kristna världsåskådningen
torde därför hafva ganska mycket bidragit till
undanröjande af den uppfattning, hvarpå slafveriet hvilade. I
början af sitt framträdande var ju kristendomen också en
demokratisk rörelse, som vann sina flesta proselyter just
bland de arbetande och betungade slafskarorna. I den mån
den vann värdsligt inflytande och omfattades af de högt
uppsatte, afpassade den sig tyvärr efter sina nya
förhållanden äfven i fråga om jämlikhetsidén. Men lyckligtvis
gick samtidigt humanitetstanken fram genom världen äfven
i de öfre lagren, och slafveriet, i sin gamla brutala form
en gång dömt, kom aldrig åter.
Da nya idéerna gjorde sig gällande redan i den
hedniska käjsartidens humana lagstiftning. Allt ifrån Neros
tid upptogos från domstolarna klagomål af slafvar mot
sina herrar. Hadrianus upphäfde slafägarens rätt öfver
slafvens lif. Markus Aurelius, filosofen på tronen,
bestämde, att barn af en slaf och en fri skulle blifva fria,
likstälde utsättande af slafbarn med mord, förbjöd deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
