Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Försök till åstadkommande af förbättrade förhållanden - b. Från de öfre samhällslagrens sida: en människovänligare kultur börjar göra sig gällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÄNNISKOVÄNLIGARE KULTUR. 25
säljande, ett förbud som förnyades af Diokletianus. Stöld
af barn i afsikt att sälja dem till slafvar bestraffades t. o. m.
med döden.
I detta sammanhang må erinras om ett under inflytande
af käjsartidens opinion mer och merutvecklatslafväuligt bruk,
ett led i den utvecklingskedja, som ledde till träldomens
förmildring och slutliga afskaffande. Vi mena den hos romarna
vid jultiden firade safurnaliefästen (ur hvilken, inom parentes
sagt, dels vissa brak vid den kristna julhögtiden, dels den i
Rom ännu brukliga, ehuru nu på våren hållna »karnevalen»
leda sitt ursprung). Hos de flästa ariska folk har af ålder
en midvinterhögtid firats, därvid bland annat riklig förtäring
af mat och dryck spelat en hufvudroll. Så äfven bos
romarna. I början åtnöjde man sig med en dag för denna
fäst, som var helgad åt minnet af den mytiska »guld- đ
ålderns» gud Saturnus. Från Augustus’ tid (ungefär vid
vår tidräknings början) utsträcktes den till tre dagar, af
efterträdaren Tiberius tillades ytterligare en och af dennes
efterföljare Kaligula två dagar. Redan dagen före fästens
början strömmade folk af och an på gatorna med vaxljus
eller facklor i händerna och under ropet »Io Saturnalia!»
(Hurra för Saturnus’ högtid). Uppsluppen glädje visade
sig inom alla samhällsklasser, och slafvarna erhöllo frihet
från sitt arbete, buro den friborne romarens toga, och ett
slags hvit yllemantel, och hatt (de fries kännemärken)
samt åto vid samma bord som sina herrar. Herrarna lade
i stället bort sin toga och iklädde sig sina tjänares skepelse,
serverade åt sina slafvar vid bordet och måste tillåta dem
absolut yttrandefrihet. Slafven fick således öfverösa sin
herre med skällsord, om han så för godt fann; allt sådant
tilläts och uppfattades under dessa dagar endast som ett godt
skämt. »Slafvarna hade, » yttrar en antik författare, »under
dessa dagar liksom slutit ett vapenstillestånd i sitt eviga
krig med herrarna, ett stillestånd under hvilket man på
skämt lät dem spela segrare.» Den skillnad, som rådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
