Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ombyte af bostad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 60 —
till följd af det allmänna mörker hvari de intränga, och det
intryck de göra där, är fullt tydligt.
Såsom förut nämdt, rönte jag ingen sträng behandling al
min herre, men den otillräckliga födan och beklädnaden var en
svår pröfning för mig’, i all synnerhet den bristfälliga dräkten.
I hetaste sommaien och kallaste vintern hölls jag nästan na-
ken. Min enda beklädnad — en liten grof säckväfs- eller blån-
garnsskjorta, som knappt nådde till knäna, bars natt och dag
ocli byttes om en gång i veckan. Om dagen kunde jag skydda
mig genom att hålla mig på den soliga sidan at huset eller i
stormigt väder i vrån vid köksspiseln. Men den stora svårig-
heten var att hålla sig varm om natten. Svinen i stian hade
löf, och hästarna i stallet hade halm, men barnen hade inga
som hälst bäddar. De bodde hvar de kunde i köket. Jag sof
vanligen i en liten skrubb utan ens ett täcke att draga öfver
mig. Vid mycket kall väderlek tog jag stundom ned den säck
hvari säden fördes till kvarnen och kröp in i den. Sofvande
där med hufvudet inne och fotterna utanför, var jag delvis
skyddad, ehuru jag hade det långt, ifrån bra. Mina fötter hade
varit så sönderspruckna af köld att den penna med hvilken jag
skrifver kunde läggas i såren. Vår mjölgröt, som var vårt enda
regelbundna, om icke uteslutande, mål, hälldes, när den tillräck-
ligt hunnit svalna efter kokningen, i ett stort tråg. Detta sattes
så antingen på golfvet i köket eller flyttades ut på gården, och
barnen ropades dit som en hop svin, och som en hop svin
kommo de, somliga med ostronskal, andra med takspån, men
ingen med en riktig sked, och bokstafligen slukade gröten. Den
som kunde äta fortast fick mest, och den som var starkast fick
bästa platsen, men få lämade träget verkligt tillfredsställda
Jag var den olyckligaste af alla, ty tant Ivat}" hyste inga vänli-
ga känslor mot mig, och om jag stötte till barnen eller om de
sade henne något ofördelaktigt om mig, trodde hon alltid det
värsta, och jag var säker om stryk.
Då jag blef äldre och tankfullare, bemäktigade sig mig
mer och mer känslan af mitt eländiga tillstånd. Tant Katys
ovänlighet, den hunger och köld jag led och de förskräckliga
berättelser om oförrätter och misshandlingar som trängde till
mina öron, tillika med hvad jag dagligen bevittnade, föranled-
de mig att önska att jag aldrig blifvit född. Jag uppställde
min belägenhet som motsats mot trastarnas, som jag på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
