Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Sista gången jag skulle piskas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:sådan magisk makt som han tillskref den, och jag var därför
icke hågad att fullstoppa min ficka därmed. Det anstod ej en
person af mina kunskaper att gynna sådana förbindelser med
djäfvulen, som denna kraft innebar. Men med all min lärdom
— den var i verkligheten förskräckligt liten — var Sandy min öfver-
man. »Mitt bokvett», sade han, »hade icke hjälpt mig mot Covey»
(ett| kraftigt argument just då), och han besvor mig med glän-
sande ögon att försöka detta. Om det icke gjorde något godt,
kunde det icke göra någon skada, och det skulle icke kosta
mig det minsta. Sandy var så ifrig och så förtröstansfull i af-
Donglas möter herr och fru Covey, dä de gå till kyrkan.
seende på de goda egenskaperna hos denna växt, att jag för att
ställa honom till freds förmåddes att taga den med mig. Han
hade för mig varit den barmhärtige samariten och hade såsom
en försynens skickelse funnit mig och hjälpt mig, när jag icke
kunde hjälpa mig själf; huru kunde jag veta att icke Herrens
hand var däri? Med tankar af detta slag tog jag rötterna från
Sandy och lade dem i min högra ficka.
Detta var på söndagsmorgonen. Sandy bad mig nu att
gå hem med all hast samt modigt gå upp till huset, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
