Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Sista gången jag skulle piskas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Douglass försvarar sig mot att piskas af ( ovev.
slag jag väntade att mitt svar skulle framkalla. Men striden
skulle icke länge förblifva jämn. Covey ropade snart högt på
hjälp, icke som om jag vann någon särskild fördel öfver honom
eller gjorde honom någon skada, utan emedan han icke vann
någon öfver mig och icke var i stånd att ensam öfvervinna mig.
Han kallade sin kusin Hughes till bistånd, och nu var scenen
förändrad. Jag tvangs att själf slå såväl som parera, och då
jag i hvilket fall som hälst skulle blifva straffad för motstånd,
sig hafva kastat mig dil. Jag höll honom så fast i strupen, att
hans blod färgade mina naglar. Han höll mig och jag höll
honom.
Allt var godt så till vida, och striden var i närmaste jämn.
Mitt motstånd kom alldeles oväntadt, och Covey blef helt för-
bryllad samt darrade i hvarje lem. »Tänker da göra motstånd
din skurk», sade han, hvarpå jag svarade ett höfligt »Ja herre».
hast skådande honom i ögat för att möta del första anfall eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
