Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155 —
Thomas misstänkte sanningen af de bevis på grund af hvilka
vi arresterats och att han i viss mån blott låtsade den bestämd-
het, hvarmed han försäkrade vår brottslighet. Det yttrades
ingenting af någon i vårt sällskap, som på något vis kunde
skada vår sak, och det fanns ännu hopp alt vi skulle kunna
få återvända till våra hem, om också icke för något annat, så
åtminstone för att leta reda på den brottsliga man eller kvinna,,
som förrådt oss.
Fördenskull förnekade vi all skuld till den afsedda flyk-
ten. Herr Thomas sade, att de bevis han hade på vår afsikt
att rymma, voro starka nog för att låta hänga oss såsom för
mord. »Men», sade jag, »fallen äro icke lika; om mord be-
ginges — så är saken skedd, men vi hafva icke rymt. Hvar
äro bevisen emot oss? Vi voro lugnt vid vårt arbete.» Jag’
talade på detta sätt med ovanligt frihet för att locka fram be-
visen emot oss, ty vi ville framför allt veta hvem som förrådt
oss, på det vi måtte få någonting åtkomligt att utösa vara
förbannelser öfver. Af något, som kom fram under talets
fortgång, tycktes det som om det fanns blott ett vittne mot oss
och att detta vittne icke kunde framföras. Herr Thomas ville
icke säga oss hvem hans angifvare var, men vi misstänkte det
och misstänkte blott en och samma person. Åtskilliga omstän-
digheter tycktes utpeka Sandy som förrädaren. Hans fullstän-
dig# kännedom om våra planer, hans delaktighet i dem,
hans tillbakaträdande från oss, hans dröm och hans sam-
tidiga förkänsla att vi voro förrådda, den omständigheten
att vi togos och han lämnades kvar, allt detta var egnadt
att vända misstanken mot honom, och dock kunde vi
icke misstänka honom. Därför vältrade vi skulden pa andra
axlar.
Vi släpades bokstafligen denna morgon efter hä-
star en väg af nära två och en halt mil samt insattes sa i
Eastonfängelset. Yi voro glada att hinna slutet af var täid,
ty vår färd hade varit" full af skyrnf och förödmju-
kelse.
I fängelset sattes vi under bevakning af herr Joseph Gra-
ham, grefskapets sheriff. Henry och John och jag sattes i ett
mm och Henry Beley och Charles Roberts i ett annat för sig.
Denna skilsmässa var afsedd att beröfva oss förmanen af öl—
verläggning och förekomma oro i fängelset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
