Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 156
Då vi så väl voro inspärrade, kommo ett nytt slags plå-
goandar öfver oss. En hop afgrundsandar i människogestalt —
slafhandlarne och slafhandlarnes ombud — hvilka samlades i
hvarje köping i staten för att spana efter tillfällen att tillhand-
la sig människokött (liksom ormråkar speja efter as,) slogo
de ned på oss för att förvissa sig om våra herrar hade satt
oss i fängelse för att säljas. En sådan uppsättning af usla och
förnedrade varelser har jag aldrig förut sett och hoppas att
aldrig behöfva se mera. Jag kände mig som omgifven af
en skara djällar, nyss uppstigna ur afgrunden. De skrat-
tade, grinade och sneglade olycksbådande åt oss, sägande: »Nå
gossar, vi hafva fått er heller hur? Jaså, ni tänkte rymma ni?
Hvart skulle ni fara då?» Efter att hafva hånat oss på detta
sätt så länge dem lyste, underkastade de oss en och en i sänder
en noggrann undersökning för att förvissa sig om vårt värde,
kännande på våra armar och ben och ruskande oss i axlarna
för att se, om vi voro friska och starka samt oförskämdt frågan-
de oss »hur vi skulle tycka om att få dem till herrar.» Inför
sådana frågor voro vi fullständigt stumma (mycket till
deras förtret). En af dem sade till mig, »att om han
hade mig, skulle han drifva djäfvulen ur mig rasande
kvickt.»
Frånsedt dessa slafköpare som tid efter annan störde
oss i fängelset, var vår vistelse där vida behagligare än vi
hade någon rätt att vänta. Vår matranson var liten och tarf-
lig, men vårt rum var det hästa i fängelset — prydligt och
rymligt och utan något som nödvändigt behöfde erinra oss
om att vi voro i fängelse, utom de tunga låsen och reglarna
samt de svarta järngallren för fönsterna. Vi voro statsfångar
i jämförelse med de flesta slafvar, som insattes i detta Easton-
fängelse. Dock kunde platsen icke ställa oss till freds. Reglar»
järnstänger och gallerfönster äro icke behagliga för frihetsäl-
skande folk af någon färg. Ovissheten var äfven pinsam. På
hvarje fotsteg som ljöd i trappan lyssnade vi, i hopp att den
nykomne skulle kasta en stråle af ljus öfver vårt öde. Vi skul-
le hafva gifvit håret på våra hufvuden för ett halft dussin ord
med en af uppassarna i Sol. Lowes hotell. Sådana uppassare
hade nämligen lätt att vid bordet få höra sakens sannolika
förlopp. Vi kunde se dem skynda omkring i sina hvita jac-
kor framför detta hotell, men kunde icke tala till någon af dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
