Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Triumfer och pröfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 —
och till de unga damernas beröm må sägas, att ingen gjorde
någon invändning. Icke nöjd med detta uttalande af dessa
unga damers naturliga och ofördärfvade känsla af rättvisa och
mänsklighet, yrkade fröken Tracy, att föräldrarna skulle råd-
frågas och om en enda af dem hade något däremot, skulle hon
icke tillåta min dotter att vara tillsammans med och åtnjuta
samma förmåner som de andra eleverna. Blott en enda af
föräldrarna hade den grymheten att invända något däremot,
och det var en demokratisk redaktör, och till följd af hans
ogunstiga uttalande utestängdes min dotter från Tracysemina-
riet. Naturligtvis var fröken Tracy en ifrig kristen efter tidens
och ortens sätt, flitigt och regelbundet deltagande i allt hvad
som angick kyrkan.
Mina bekymmer med afseende på mina barns uppfostran
skulle icke sluta härmed. De mottogos icke i den offentliga
skolan i det distrikt, där jag bodde, besatt egendom och beta-
lade utskylder, utan tvungos, om de ville besöka en offentlig
skola, gå till andra sidan af staden till en lägre skola för fär-
gade. Jag behöfver knappt säga, att jag icke var beredd att
beskedligt underkasta mig denna inskränkning mera än jag
varit att underkasta mig slafveriet, och därför lät jag dem för
en tid undervisas hemma af en lärarinna. Under tiden vände
jag mig till folket med frågan och åstadkom en betydande agi-
tation. Jag tillvann mig uppmärksamhet af undervisningsut-
skottet, och efter upprepade ansträngningar i tal och skrift
voro de offentliga skolorna öppnade, och färgade barn tillätos
bevista dem tillika med andra.
Vid den tid då jag började mitt tidningsföretag i Roche-
ster råkade jag tillbringa ett dygn under en mans tak, hvars
karaktär och samtal och hvars syften och sträfvanden i lifvet
gjorde ett djupt intryck på mitt sinne och hjärta. Hans namn
var kapten John Brown. Denne man framlade för mig sina
åsikter och planer, hur han tänkte sig slafveriets afskaffande.
På fredlig väg var ingenting att hoppas. Det mål, som först
af allt borde eftersträfvas, var att tillintetgöra slafegendomens
pänningvärde och det kunde blott ske genom att göra sådan
egendom osäker. Hans plan var att till en början taga om-
kring tjugufem utvalda män och begynna i liten skala, förse
dem med vapen och amunition, utpostera dem i hopar om
fem och fem utefter en sträcka af fem mil samt låta de mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
