Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Den svarte mannen i Hvita huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 217 —
gå till ångest, framskyndade en man (jag tror det var domaren
Russel) med hastiga steg genom mängden och utropade med
ett anlete, som strålade af de nyheter han medförde och i tonfall
som genombäfvade alla hjärtan: »Den kommer!» »Den pas-
serar trådarna just nu!» Verkan af denna underrättelse var
förunderlig öfver all beskritning, och tallan var upprörd och
storartad. Glädjen och hänförelsen tog sig uttryck i alla for-
mer, från tacksägelserop till snyftningar och tårar. Min gamle
vän Rue, en färgad predikant och hegåfvad med en ovanligt
stark och klar stämma uttryckte stundens innerliga rörelse, då
han tog upp och kom alla röster att stämma in i lofhymnen:
»Högt pukan nu ljude, af jublet en tolk, sen Herren ur träldo-
men friat sitt folk.»
Vid tolftiden, då det blef tydligt att det icke fanns någon
benägenhet att lämna salen, som dock måste utrymmas, reste
sig min vän Grimes (välsignadt vare hans minne) och föreslog att
fortsätta mötet i tolfte baptistkyrkan, där han var pastor, och
snart var denna kyrka packad från dörrarna till predikstolen,
och detta möte upplöstes icke förrän nära dagbräckningen. Det
var en af de mest gripande stunder jag någonsin upplefvat och
ett värdigt firande af det törsta steg vår nation tog bort från
seklers slafvälde.
Proklamationen själf var alltigenom lik herr Lincoln. Den
gick, ut på att göra minsta skada och största möjliga gagn un-
der för handen varande omständigheter, med särskildt afseende
fäst vid det sistnämnda syftet. Den var betänksam, försiktig
och väl afvägd i alla punkter. På samma gång han hatade
slafveriet och i verkligheten önskade dess ti 11intetgörelse, gick
han alltid till väga mot detsamma på det sätt, som sannolikt
minst skulle stöta för hufvudet eller jaga ifrån honom alla,
som hyste uppriktig sympati för unionens bevarande, men icke
voro vänligt stämda mot slafemancipationen. Människor kunde
säga att de voro villiga att strida för unionen, men att de icke
ville strida för negrernas frihet; och därigenom gjordes det
svårt att få till stånd värfningar eller genomföra utskrifningen.
Detta var särskildt fallet i New York, där det fanns en stor
irländsk befolkning. Försöket att genomföra utskrifningen i
denna stad möttes af pöbelupplopp och blodsutgjutelse. Det
finnes kanske icke ett mörkare kapitel i hela historien om kri-
get än skildringen af denna fega och blodiga uppresning i juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
