Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Den svarte mannen i Hvita huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 218 —
1863. I tre dygn var New York i händerna på en ursinnig
pöbel, och hvarken landets eller stadens styrelse hade själf till-
räcklig makt att hejda våldsamheterna och blodbaden. Ehuru
denna pöbel till namnet reste sig mot den påbjudna utskrif-
ningen, uttömde den sin hätskaste vrede öfver det färgade fol-
ket och dess vänner. Den skonade hvarken ålder eller kön;
den hängde negrer helt enkelt emedan de voro negrer; den
mördade kvinnor i deras hem och uppbrände deras hem öfver
dem; den krossade hjärnan på små barn mot lyktpålarna; den
brände asylet för föräldralösa färgade barn, en ädel välgören-
hetsinrättning vid hörnet af femte avenyen, och plundrade
byggnaden på alla värdefulla inventarier, knappt medgifvande
de två hundra värnlösa barnen tid att komma undan; den
tvang slutligen färgade män, kvinnor och barn att gömma sig
i källare och på vindar eller hvar de eljes kunde ske, tills denna
brottets och skräckväldets karnaval upphörde.
Mina samtal med president Lincoln och hans skicklige
sekreterare, hvarom jag förut berättat, hade i hög grad ökat
min tro på regeringens uppriktighet i slafverifrågan, och jag
trodde ännu fullt och fast att unionen skulle bevaras, slafvarna
befrias och de färgade soldaterna till slut få rättvisa. Denna
förtröstan stärktes i mycket hög grad, då jag såg general George
C. Mc Clellan ailägsnad från befälet öfver armén vid Potomac
och general U. S. Grant ställd i spetsen för den samma och
gjord till chef för alla Förenta staternas arméer. Mitt förtro-
ende för general Grant var icke uteslutande att tillskrifva hans
lysande militära framgångar, utan jag hade en moralisk lika
väl som en militärisk grundval för min tro.
Det var vid denna tid, som president Lincoln gjorde mig
äran att kalla mig till en konferens med anledning af situatio-
nen. Jag behöfver icke säga att jag for med den största glädje.
Han ville ha mina råd rörande de medel, som borde vidtagas
utom armén för att förmå slafvarna i rebellstaterna att komma
innanför förbundstruppernas linier. Han insåg faran af förti-
dig fred, och en förtänksam och klok man som han var, ville
han sörja för medel att göra en sådan utgång så litet skadlig
som möjligt. Jag greps så mycket kraftigare af denna välvilliga
omtanke som han förut, till svar på fredsropet, sagt att hans
mål var att rädda unionen och att göra det med eller utanslaf-
veriet. Hvad han sade denna dag visade en djupare moralisk
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
