Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Čechoslovakien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SL A VERN A.
sista behöll sin optimistiska tro på mänskligheten och dess
framåtskridande. Tonen blev djupare och allvarligare, och den forne
skön-hetsdyrkaren slutade som en resignerad kristen, den där i historien
och religionen sökte tröst och som i naturens frid fick den ensliga ro,
som den brutna anden behövde. Melankolien tog ofta överhand i
förening med ett dämpat knot över den unga generationens
kallsinnighet. Men döden, som Vrchlicky ofta behandlat, var för honom
ingen hemsk turgenevsk gåta eller Tolstojs definitiva slut, utan en
ny livsform, en brygga till en bättre tillvaro, ty på livets
oförstörbarhet trodde Vrchlicky fast.
Som epiker var Vrchlicky mindre framstående (t.ex. i den stort
anlagda »Bar-Kochba» eller sången om det baltiska Vineta). Men hans
antika trilogi »Hippodamia» och det historiska lustspelet »En natt på
slottet Karlstein» äro prydnader för den öechiska dramatiken, och han
skapade den cechiska essayen genom fina litteraturstudier. Många
skalder ha överträffat Vrchlicky i originalitet och — jäktande efter
originalitet, men ingen torde ha varit så verskonstnärlig, så universell
som han. Och det var en barnafrom natur. Han hade något av
Goethes snilleförmåga att omsätta alla intryck i dikt, adla det vardagliga
och betrakta världsfenomenen genom poesiens synglas. Hans diktning
var ingen flod, som med dramatisk fart lämnar ungdomens forsar
och sväller ut med episk bredd för att elegiskt förrinna i havet, utan
en kaskad, uppsprungen ur naturens outsinliga källa, men reglerad
av konsten och med otaliga droppar speglande himmel och jord. Och
denna springbrunn är för cechernà något mer än en ögonfägnad. Den
bjuder livsens vatten åt alla törstande själar, och dess vågor skola
bestå långt sedan många andra ha runnit ut eller förtorkat i den
böhmiska Elbes nejder.
Den andre målsmannen för denna kosmopolitiska riktning var
Julius Zeyer (1841—1901). Totalt främmande för nutid och
verklighet och mindre tankedjup, men mer fantastisk än Vrchlicky, drogs
han med sin katolicism och sitt erotiska temperament till den
västerländska medeltidens riddarpoesi och kvinnokult, t. ex. i den
»Karo-lingiska epopén» om Roland, Ogier le Danois (»Holger danske») m. fi.
Hans mystiska ekstas nådde sin höjdpunkt i de tre legenderna om
det kristna korset. Men även den keltiska och den nordiska
sagovärlden fängslade honom, t. ex. sagan om Njal, och sitt hemlands
forntid besjöng han i »Vysehrad» (Libuse) och »Griselda» (slaget på
Vita berget). En konstnärlig självbekännelse ligger i den lyriska
romanen »Jan Maria Plojhar» (1891), en cechisk drömmande enstöring,
som efter studieresor i utlandet känner sig som främling i Prag och
efter en duell flyttar till Rom, där han dock jämt drömmer om den
lfø
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
