Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONING. g g
Hans sinnesstämning blef allt bittrare, och
gång på gång götos nya droppar på elden,
som blifvit upptänd i hans hjärta. Hemma i
stugan trifdes han ej längre, och barnen
betraktade med rädda blickar sin far, som dittills alltid
varit beskedlig och foglig. Till och med hans
ögonsten, den lilla ofärdiga flickan, började blifva
skygg och sluten i hans närvaro. Han stod
långa stunder och bara stirrade på henne med
ett sådant dystert uttryck, att hon just kände
sig illa till mods.
– Hon får sitta där hon sitter, tänkte
han, hon kommer inte långt med sina kryckor.
De som äro friska och starka, de sitta i fina
vagnar och låta draga sig af hästar. Tänk, om
min lilla flicka en gång kunde få åka på det
viset och se någonting annat än träden här
omkring stugan, hvad hon skulle bli glad. Ha
ha ha, hon åka i en vagn — i deras vagn
kanske? De fina fröknarna skulle kanske sätta
henne bredvid sig? Jo, det är det allt likt! De
skulle inte vilja nypa i henne med en tång!
Ånej, hon hör ju till det sämre folket, som man
ej en gång skall vara höflig emot.
Fjorton dagar voro förflutna sedan det sista
socialistmötet, och samme talare skulle nu
återkomma för att» se, om skörden börjat mogna.
Anton skulle naturligtvis gå dit, kanske skulle
han också uppträda och tala. Han ansågs som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
