kommer mer undan Gud. Nu är det ock mycket vanligt, att människor genom s. k. magnetism, psykografer och andra hemliga konster söka utröna förborgade ting, framkallande de avlidnas andar för att tala med dem o. s. v. Och i denna vidskepelsens tjänst ställa sig icke allenast råa, obildade människor, utan lärda och bildade män. För sådan vidskepelse blygas de icke, men för Guds enfaldiga och vissa evangelium skämmas de. Visst ser man, att det ännu går, såsom Paulus i de nyss anförda orden säger: När de höllo sig för visa, ha de blivit dårar. Där Guds ord undanträn-ges, där träder det andliga mörkret in lika visst, som det naturliga mörkret träder in när solen går ner. Men i mörkrets spår följer synd och orättfärdighet av alla slag. Man måste vara blind för att icke se det. 52. Emellertid varder evangelium predikat i världen, och alltid är det några, som tro. Sammanräknar man dem, så blir det en mycket stor skara. Så förtvivlat är det dock icke, att vi skulle behöva uppgiva allt hopp. När profeten frågar: Vem tror på vår predikan? kunna alltid tusenden svara: ”Jo, jag tror, jag tror, för mig är Herrens arm uppenbarad.” Och när de böcker, som denna världens vise skrivit emot evangelium, förmultna, gömda och glömda på sina hyllor, så skall evangelium ännu med seger gå fram i världen, och skaror skola alltjämt falla ned och tillbedja den segerfurste, som det till syndares frälsning förkunnar. Man behöver därför icke frukta, att man predikar förgäves, eller att man sår förgäves. Ser det ock stundom mörkt ut, så är det dock icke förtvivlat. I Jesaias 49 klagar Messias själv. Jag sade: förgäves har jag arbetat, fruktlöst och fåfängt har jag förspillt min kraft. Men Gud svarar honom på denna klagan: Du skall vara min fräls-