man kunde säga, att det var Gud, som genom dem marte-rade och straffade profeterna, alltså handlade nu deras barn icke såsom Guds verktyg, liksom hade det varit Gud, som genom dem straffade och marterade Kristus. Nej, i förhållande till profeterna hade fäderna handlat såsom redskap åt mörkrets furste, och så handlade nu även deras barn i förhållande till Jesus. 101. Detta uttryckte Herren mycket tydligt, när han stod upp med sina lärjungar från nattvardsbordet, sägande : Denna världens furste kommer och i mig har han intet. Men på det att världen skall förstå, att jag har Fadern kär och så gör, som Fadern har bjudit mig, stån upp och låtom oss gå hädan (Joh. 14: 31). Mörkrets furste — icke Gud — var det han gick till mötes, när han gick till Getsemane och till korset. Ja, i Getsemane sände Gud en ängel för att styrka honom, på det han måtte kunna uthärda i den svåra kampen. 102. Men liksom fäderna med allt sitt raseri icke hade kunnat utan Guds tillstädjelse kröka ett hår på profeternas huvud; liksom de mot dem icke hade kunna göra annat, än vad Gud i sitt allvisa råd hade om dem förutbestämt, alltså kunde icke heller Jesu fiender mot honom göra annat än det, som Guds hand och råd tillförne, hade beslu-tit, att det skulle ske (Apg. 4:28), och som han därför genom profeterna hade förutsagt. Fördenskull säger Petrus : Gud har sålunda uppfyllt, vad han genom sina profeters mun förut hade förkunnat, att Kristus skulle lida. (Apg. 3: 18). Därom säger ock Paulus: Alldenstund de, som bodde i Jerusalem, och deras rådsherrar icke kände honom ej heller profeternas ord, vilka varje sabbat föreläsas, så uppfyllde de dem genom att döma honom (Apg.