alltså går det ock här. Herren Jesus var icke i samma stund han föddes en fullkomlig frälsare, utan han skulle genom ”uppfostran” i lidandets skola fullkomnas därtill. När han var tjugu år, var han icke heller en fullkomlig frälsare. Det var ännu då mycket, som för honom återstod att lära, innan han vart fullkomnad. Men när han villigt och lydigt lät sig föras till Golgata samt där korsfästes, försmädades och dog, under det att han bad för fienderna, då var lydnaden fullkomnad; därmed var ock frälsningshövdingen själv fullkommengjord. På denna lydnad hängde vår frälsning. Genom ens olydnad hade vi fallit, genom ens lydnad skulle vi upprättas och frälsas (Rom. 5). Liksom Adam genom sin olydnad hade blivit stamträd till ett från honom härstammande syndigt släkte, så vart ock Kristus genom sin lydnad stamträd för ett nytt, rättfärdigt släkte. Ty såsom synden och döden från Adam trängt igenom alla dem, som äro i honom, så tränger rättfärdigheten och livet från Kristus igenom alla dem, som äro i honom. 115. Men har Kristus sålunda genom lidande uppfostrats till vår fullkomliga frälsningshövding, då är ingenting billigare, än att vi sätta en fullkomlig lit och tro till honom. Liksom de ormbitna i öknen sågo på kopparormen och vore helade, så bjuder Skriften oss att tro på Jesus. Han är den fullkomlige syndaborttagaren. Är du en drinkare, som vill frälsas, så tro på Jesus; är du en sköka, en horkarl, en tjuv, en rövare, en avfälling eller vad annat som helst och nu vill frälsas, så tro på Jesus! Alla dina egna ansträngningar att göra dig ren från synden, äro fruktlösa. Gud har icke satt dig till att vara syndaborttagare. Nej, Jesus ensam är därtill satt. I hans namn, säger Paulus, varder eder förkunnad syndernas förlåtelse, och