bära. Gällde det att i kärleken foga sig efter bröders oförstånd och svaga samvete, då kunde ingen vara mer foglig än han. För judarna har jag blivit såsom en jude, säger han, på det jag skall vinna judar, för dem, som äro under lagen, såsom vore jag under lagen, på det jag skall vinna dem, som äro under lagen; för dem, som äro utan lagen, såsom vore jag utan lagen, på det jag skall vinna dem, som äro utan lagen; för de svaga har jag blivit svag, på det jag skall vinna de svaga; för alla har jag blivit allehanda, på det jag på allt sätt skall frälsa några (i Kor. 9: 20 f.). Men gällde det frågan om rättfärdigheten, huruvida den skulle vara av tron eller av lagen, då fanns hos Paulus ingen skonsamhet eller foglighet, då tvekade han icke ens att bestraffa Petrus själv, när denne genom sitt förhållande ingav de kristna den tanken, att de måste söka sin rättfärdighet av Mose lag (Gal. 2). 141. Men att upprätta sin egen rättfärdighet det är att genom egna verk söka att varda rättfärdig inför Gud. När t. ex. en människa söker att genom böner, gudstjänstbesök, nattvardsgång samt andra fromma övningar, så ock genom allmosor, rättskaffenhet, hjälpsamhet m. m. varda rättfärdig inför Gud samt på dessa sina gärningar grundar sitt hopp om Guds nåd och evig salighet, men hon under tiden lever utan tro på Kristus, aldrig har såsom en utfattig syndare kommit till honom o. s. v., så far hon efter att upprätta sin egen rättfärdighet. Evad hon nu i detta sitt bemödande tycker sig lyckas, så att hon varder belåten med sig själv, en styv och dygderik farisé, eller hon misslyckas, så att hon går i sitt samvete dömd och olycklig, så är vägen densamma i alla fall. Det är vilse väg och leder till förtappelse.