SEXTONDE BETRAKTELSEN Jesaias 53:6. Herren kastade allas våra synder fiå honom. 156. Ehuru den översättning av v. 6, som vi framställt i näst föregående betraktelse, utan tvivel är den riktiga, så anmärkte vi dock, att (len av ålder vanliga översättningen icke är alldeles omöjlig. Herren kastade allas våra synder på honom. Om vi på det sättet återgiva profetens ord, så komma de att närmast hänföras till v. 4: ”Våra krankheter bar han, och våra smärtor lade han på sig.” Därav uppkommer ock ett ganska gott sammanhang: Han bar våra krankheter, och Gud lade dem på honom. Gud gjorde honom till en sådan syndabärare, som omtalas i den fjärde versen. När vi betraktade denna vers, påpekade vi, vad det betyder, att han bar våra synder. Vi erinrade därvid om Matt. 8: 16, 17, där evangelisten omtalar, huru Herren antog sig de elända, hjälpte och botade alla, som ont hade, samt därpå tillägger: Detta skedde, på det att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten: Han har tagit på sig vår skröplighet och våra sjukdomar har han burit. Att Herren bar sjukdomar betydde alltså enligt evangelistens tolkning (vilken vi väl måste anse för den riktiga), att han åtog sig de sjuka och botade dem. Att han ”bar synder” betydde då ock i överensstämmelse därmed, att han åtog sig arma