gärna gjorde han Faderns vilja, ty han hade själv samma vilja som Fadern. Han var i allting Guds härlighets återsken och hans väsendes rätta avbild (Ebr. i). Som Fadern ville, så ville Sonen; som Fadern befallde, så gjorde Sonen gärna. Därför säger han, såsom vi ofta anfört: Sonen gör intet av sig själv, utån det han ser Fadern göra. Orden, som jag talar, talar jag icke av mig själv, utan vad jag talar, det talar jag, såsom Fadern har sagt mig o. s. v. 162. Huru villig Jesus var och är att göra Faderns vilja och utföra hans verk, det uttrycker han själv, när han vid brunnen utanför Sikar säger till sina lärjungar: Det är min mat, att jag gör hans vilja, som har sänt mig, och fullbordar hans verk (Joh. 4). Ingenting kan gå lättare än att äta, när man är hungrig, och ingenting kan gå lättare för Jesus än att göra Faderns vilja. Därför kunna vi också frimodigt säga till alla syndare, som äro i nöd för sina synder och fråga, vad de skola göra för att varda saliga: Tron på Jesus! I behoven tro; det är eder tillåtet att tro; det kostar ingenting att tro. Nej, dristigt däran med all eder nöd. Vågen det allenast! Det är intet vågstycke! Aposteln säger härom: Låtom oss med frimodighet framgå till nådens tron, på det vi må få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätta stunden (Hebr. 4: 16). Han säger icke: Låtom oss skygga och bävande gå fram till nådastolen; han säger icke heller: låtom oss gå fram på den tid, då vi icke äro så mycket syndiga eller behöva så mycken hjälp, nej, utan: låtom oss gå fram med frimodig-het och det i rätta stunden, d. ä. på den tid, oss hjälp behö-ves, såsom orden i vår gamla bibelöversättning återgivas. Ju mer hjälp vi behöva, desto ivrigare böra vi vara att gå fram inför Herren för att få hjälp. Är någon lindrigt