sjuk, då behöver det bud, som går till läkaren, icke springa; men är riktig dödsfara för handen, då måste budet springa allt vad krafterna tillåta. Därför skynda även du allra mest, om du är mycket brottslig. Är du icke värd, att Herren hjälper dig, så är dock Gud värd, att Sonen fullgör det ämbete, som han lagt på honom. När du går fram till nådastolen, behöver du icke komma såsom tjuven, när han föres fram inför domstolen; nej, utan kom såsom den förlorade sonen, vars fader redan länge väntat och längtat att få mottaga honom. Dristeligen får du framgå. Kommen, säger Gud, kommen och låtom oss gå med varandra till rätta; om än edra synder vore blodröda, skola de dock varda snövita, och 0111 de än vore purpurfärgade, skola de dock varda såsom ull (Jes. 1). 163. Se, dörren är öppen och vägen är fri. Kom här in! Akta dig för Absalon, vilken satt sig vid portingången för att ingiva syndare, att Herren icke vill mottaga eller höra dem (2 Sam. 15:3). ”Ja men”, säger du, ”bättringen då? Utan den får jag väl ändock icke komma?” Detta är en allmän klagan hos väckta själar. De mena nämligen, att bättringen skall bestå däri, att de först varda bättre och fromma, innan de få komma. Därför varda de bortskräm-da från nådastolen just av det ord, som vore ägnat att draga dem dit, nämligen ordet om bättringen eller sinnesändringen. Ty detta ord är ju ingenting annat än en bjudning till dem att vända sig till Gud och Kristus, i vilken Gud bor, för att hos honom finna hjälp, ja, det är en befallning, om man så vill, en befallning att vända sig till honom. Och är det då icke dåraktigt att tveka, huruvida det är tillåtet att lyda den befallningen strax? Den rätta bättringen är den rätta lydaktigheten, och den rätta lyd-