att det icke synes bliva bättre med dig, och fruktar därför, att Herren skall tröttna. Med sådana ingivelser kan djävulen gruvligt martera uppriktiga själar. Men när sådant kommer över dig, så kom genast ihåg, att det är Gud, som kastat alla sina synder på sin Son; kom ihåg, att det är din egen himmelske Fader, som givit icke dig utan enfödde Sonen det ämbetet att bära, hjälpa och frälsa dig från alla dina synder. Om han nu icke vill göra det för sin egen skull, eller för din skull, så måste han likväl göra det för sin Faders skull, som icke vill, att du eller någon syndare skall förgås. Och ännu har man ju icke" hört, att Herren har tröttnat med någon, som velat tillhöra honom. Nej, nog ser man, att lärjungar tröttnat med honom, men aldrig har man hört något exempel, att Herren tröttnat med dem. Vet du icke och har du icke hört, att Herren är en evig Gud, som har skapat jordens ändar, som icke tröttnar, icke mattas? (Jes. 40: 29). Varken hans arm eller hans hjärta tröttnar eller mattas. Och såsom Fadern är, sådan är ock Sonen. Lämna dig därför helt åt Jesus, lämna dig med all din uselhet åt honom i dag, i morgon, ja alla dagar. Gud har givit Sonen åt dig till en frälsare (Joh. 4: 14), och dig har han givit åt Sonen till att frälsas (Joh. 17: 2), och på sistone skall Sonen giva dig såsom frälst igen åt sin Fader och din Fader, sin Gud och din Gud. Ja, var lugn. Han skall väl göra’t. Eller menar du, att han på dig skall försumma sitt ämbete, så att han till sist skall nödgas bekänna och säga: ”Fader, ett tjänstefel har jag gjort; den och den själen, som ville vara min, har jag bortkastat, och det hade jag icke lov till?”