SJUTTONDE BETRAKTELSEN Jesaias 53:7. Han öppnade icke sin mun. 166. Misshandlad vart han, och han var nedböjd, och icke öppnade han sin mun — liksom fåret, som till slakt-ning ledes, och såsom ett lamm stilla tiger för dem, som klippa det, och han öppnade icke sin mun (v. 7). Dessa ord föra oss till minnes ett Ställe i Nya testamentet, där det heter: När han vart bannad, bannade han icke igen; när han led, hotade han icke, utan hemställde det till honom, som dömer rättvist (1 Pétr. 2:23). 167. Huru den evangeliska historien besannar denna profetia, veta vi alla. När Jesus vart försmädad, beljugen, förföljd med stenkastning o. s. v., så led han det allt med stillhet och tålamod. När han greps i örtagården, så lämnade han sig frivilligt i fiendernas våld utan knot, utan bannor. Han tilltalade dem icke med ett enda hårt ord. Till förrädaren sade han, i det han mottog hans kyss: Min vän, gör vad du har kommit för! Judas, förråder du människans Son med kyssande? (Matt. 26:50; Luk. 22:48). Kunde han väl tala ömmare till den avfallne lärjungen, som nu hade sålt honom åt fienderna? Till tjänarna, som skulle gripa honom, sade han: Vem söken I? och när de svarade: Jesus av Nasaret, så sade han: Det är jag. När de då, slagna i sina samveten, ryggade tillbaka och kastade