190. När vi trösta bedrövade syndare med att hänvisa dem till Jesus, försäkrande dem, att han mottager syndare, att han icke bortkastar någon, som kommer till honom, ja, att det är hans mat, hans lust att frälsa stora, förfärliga syndare, då är allt detta bara lögn och bedrägeri, om Kristus icke är uppstånden. Och när de tro denna predikan, bliva tröstade och glada, ja mitt i döden sjunga och jubla, då är deras tro fåfäng och deras fröjd idel svärmeri, ett tomt bedrägeri, om Kristus icke är uppstånden. De tro då på en frälsare, som är död och ligger i graven, och vad skulle han kunna hjälpa dem? Då äro ock de troende ännu i sina synder och all deras fröjd över syndernas förlåtelse, alla deras förhoppningar om en salig uppståndelse och en fullkomlig förlossning från synderna äro idel fåfänga inbillningar. Äro de troende så grymt bedragna, så äro de utan tvivel de eländigaste och mest ömkansvärda av alla människor (1 Kor. 15:19). Tag bort Kristi uppståndelse och du har borttagit själva hjärtat ur evangelium. 191. Men är Kristus uppstånden, då är intet av allt detta att frukta. Då är apostlarnas predikan ett evangelium, på vilket man kan leva och dö. Då är det sant, att Jesus ännu i dag är densamme, som han var i sitt kötts dagar; då är det visst, att han ännu mottager syndare, förlåter synder, renar, helgar, saliggör alla dem, som genom honom komma till Gud. När vi sjunga: Oss är fött ett barn, en son är oss given, vilkens herradöme är på hans axlar — så är det alltsammans sanning. När vi såsom Johannes Döparen tillropa en syndare: Se Guds Lamm, som borttager världens synd; eller såsom Paulus: Tro på Herren Jesus, så varder du frälst, då är det alltsammans sanning, evig sanning. När vi förkunna var och en, som tror