på Jesus, syndernas förlåtelse, då är det sanning. Att två gånger två är fyra, kan ej vara sannare än det. När vi sitta vid den troendes dödsbädd och hugsvala honom med talet om de dödas uppståndelse och det eviga livet, när vi ock trösta hans troende föräldrar, syskon, maka, barn med hoppet om ett saligt återseende, då är det en sanning så viss som Gud själv. Men allt, allt beror det därpå, att Jesus är uppstånden. Är han icke uppstånden, då ramlar det alltsammans på ögonblicket. 192. Men såsom den kristna predikan har sitt grundfäste i Kristi uppståndelse, så är ock de kristnas tro visst och säkert grundad, om Kristus är uppstånden. De behöva då icke fruktande säga: ”Tänk om jag bedrager mig, när jag menar, att jag har syndernas förlåtelse, att jag är Guds barn” o. s. v. Nej, när de tro på Jesus, d. ä. sätta sitt hjärtas lit till honom, så är det ingen tom fantasi, att de om sig tro det, som Skriften säger om alla dem, som tro på Jesus. Allt, allt hör då dem till. Den som tror på Jesus, han har syndernas förlåtelse genom hans namn; den, som tror på Jesus, kommer icke i någon dom, utan är gången från döden till livet; han har evigt liv, han skall en gång uppstå i evig härlighet. Den som tror på mig, säger Jesus, han skall leva, om han än död bleve, och vilken som lever och tror på mig, han skall icke dö evinnerligen (Joh. 11). Ja, ingen människotanke kan fatta ens tusendedelen av all den salighet, som de troende äga i Jesus. Må världen håna deras tro! När himmelens krafter börja bäva, och de ogudaktiga ropa till bergen: ”Fallen över oss och skylen oss”, då skola de troende genom tron kunna lyfta sina huvuden upp och sjunga med fröjd: ”Nu nalkas vår förlossning.” Men allt beror det därpå, att Jesus är upp-