Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
judarna. De mente tvärtom, att de gjorde Gud en tjänst
med det, att de så misshandlade Jesus och överantvardade
honom åt döden. Ingen av dem betänkte då, att de genom
sin brottsliga handling egentligen endast utförde sin egen
dom och drogo över sig den förskräckliga förbannelse,
som profeterna redan förut förkunnat.
203. Men vad hava nu vi härav att lära? Jo vi hava det
att lära, att om vi förkasta Kristus, när han besöker oss,
så skola vi ock en gång, när Guds tålamods tid har en ände,
av honom lämnas i dödens fördömmelse. Han skall då vika
ifrån oss, och ve dem, säger Herren, när jag är ifrån dem
viken (Hos. 9: 12). Varje människa har sina särskilda
be-sökelsetider, då Gud på ett tydligt förnimbart sätt klappar
på hennes hjärta, och hon känner sanningen av de orden:
”Se, jag står för dörren och klappar; den som upplåter,
till honom skall jag gå in och hålla nattvard med honom
och han med mig.” De ogudaktiga försöka väl dölja, att
de någonsin hava sådana besökelsestunder — de blygas för
dem. Men de hava dem ändå. Och när de gång efter
annan icke velat känna den tid, i vilken de varit sökta, så
skola de till sist icke sökas mer. ”När den sista ropande
rösten tystnat, då den siste aposteln utgick genom
Jerusalems stadsport, då var det slut med det folkets
salighets-dag, då var åteln färdig att ätas av örnarna. Kristus säger
uttryckligt: Ingen kommer till mig, utan att Fadern
drager honom. När Faderns dragande upphört, då är det slut
med salighetens dag, slut med din dag, som Kristus också
kallade besökelsens tid” (Rosenius).
204. Men där Herren sålunda lämnat en människa, där
är hon ohjälpligt hemfallen åt förstockelse och fördömelse.
Mitt folk hörde icke min röst, säger Herren, så har jag
10. — Smärtornas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
