honom av Gud. När han satt vid nattvardsbordet med sina lärjungar den sista aftonen av sitt liv, sade han om sitt förestående lidande: Denna världens furste kommer, och i mig har han intet; men på det att världen skall förstå, att jag har Fadern kär och så gör, som han har bjudit mig, stån upp, låtom oss gå härifrån (Joh. 14:30). Det var världens furste, som kom emot honom till den sista avgörande kampen; och på det att världen skulle förstå, att han älskade sin Fader och var honom lydig, stod han upp och gick mörkrets furste till mötes. Men det lidande, han i denna kamp utstod, det betraktade han såsom en kalk från Gud, som givit honom det ämbetet att söndertrampa ormens huvud. Och när han efter kampen i Getse-mane, styrkt av Gud genom en ängel, frimodigt lämnade sig i fiendernas våld, då. sade han till dem: Detta är eder stund och mörkrets makt (Luk. 22:53). Mörkrets furste var det, som i denna stund fått makt att genom sina verktyg gripa Jesus för att plåga och döda honom.” 223. Även vi pläga om de lidanden, som vederfaras de kristna ej blott genom sjukdom o. dyl. utan ock genom fiendernas ondska, begagna det uttryckssättet, att Gud slår dem o. dyl. Om t. ex. en troende genom en annans fiendskap eller brott varder berövad sina ägodelar, så kan han med sanning säga: ”Käre Gud, varför har du tagit mina ägodelar ifrån mig?” Om han för Herrens skull varder häftigt förföljd, fängslad, slagen, dödad o. s. v., då kan han visserligen med sanning säga till Gud: ”Käre Fader i himmelen, varför slår du mig så hårt?” eller: ”Varför låter du mig lida så svårt?” Och vi, som se hans lidande, kunna även säga: ”Det är underligt, att Gud slår honom så hårt”, eller: ”Det är underligt att Gud låter honom 11. — Smärtornas man.