lida så mycket.” Evad man uttrycker sig på det ena eller andra sättet, blir dock meningen densamma. Om någon, upptänd av hat, skulle döda mig, så kunde och borde min hustru säga, att Gud hade tagit hennes man ifrån henne, ja, hon borde trösta sig därmed, att det vore Gud. Och dock borde och kunde den, som dräpt mig, icke anses och behandlas såsom Guds tjänare, eller verktyg utan såsom satans tjänare, och hans gärning icke anses såsom Guds verk utan såsom satans. Annars skulle han ju icke straffas utan rätteligen belönas för sin gärning. Om en eller flera missionärer bliva mördade av hedningarna, så säger det missionssällskap, i vars tjänst de voro: ”Gud har slagit oss mycket hårt”, eller: ”Gud har låtit ett hårt slag träffa oss.” Vad fienderna i sin ondska göra, det göra de, drivna och eggade av djävulen och icke av Gud, men vad som träffar de troende, det träffar dem likväl från Gud, ty det är Gud, som leder allt, även fiendernas onda gärningar, så att de måste tjäna till fullbordande av hans ändamål. Detta är ett förhållande, vilket lika litet kan förnekas, som det kan med mänskligt förstånd fullt utgrundas. 224. Av detta förstå vi lätt, i vad mening det kan sägas, och i vad mening det icke kan sägas, att Gud krossat eller slagit Jesus; ävenså att ingen motsägelse förefinnes mellan denna vers och den fjärde, där profeten betecknar det såsom en villfarelse, att vi ansågo honom såsom straffad av Gud. Att betrakta det lidande, som vederfors Kristus, såsom en kalk, som räcktes honom av Gud, det är rätt, såsom här står. Att däremot betrakta detta lidande så som ett straff, det är villfarelse, såsom det står i fjärde versen1. 1 Fullkomligt främmande för hela texten är det tillägg, som ofta i denna vers plägar göras, när man läser, såsom stode det, att Gud