skugga av det tillkommande goda, men icke själva väsendet (Hebr. io: i), och sedan tillämpar han detta på de gammaltestamentliga offren såsom ”skuggan” av Kristi offer. ”Skuggan”, säger han. När en person ställer sig mellan ett ljus och en vägg, så faller en skugga på väggen. Denna skugga utgör en avbild av personen, dunkel förstås, men dock ofta så tydlig, att man kan känna igen dragen. En sådan skuggbild av Kristi kropps offer voro de gammaltestamentliga offren. 239. Att offren, såsom vi sade, närmast uttryckte, att den offrande med hela sin person hängav sig åt Israels Gud, det må icke förvilla oss att tro, att de icke voro förebilder till Kristus. Det är mycket vanligt i Gamla testamentet, att profetior, vilka i Nya testamentet anföras såsom syftande på Kristus, närmast handla om israelitiska personer och förhållanden. Så syftar t. ex. den sköna profetian : Se, jungfrun skall varda havande och föda en son; den skall hon kalla Immanuel (Jes. 7: 14), ytterst på Kristus. I den meningen anföres hon också av Matteus (Matt. 1:23). Men läser man henne hos Jesaia, så syftar hon närmast på Juda folks underbara räddning i ett krig, varmed syrierna överföllo Jerusalem. Många, många liknande exempel skulle kunna anföras. 240. Men syftar nu skuldoffret ytterst på Kristus såsom det rätta offret, då varder den frågan rätt viktig för oss: Varuti bestod alltså skuldoffret, och vad betydelse låg däruti? Se vi efter i Mose lag, så finna vi först, att skuldoffret alltid skulle bestå av en felfri vädur (3 Mos. 5: 18). Det kunde icke, såsom syndoffret, bestå av olika slag av djur eller av mjöl, och kunde icke heller såsom detta vara olika efter den offrandes olika förmögenhets-