villkor. Skuldoffrets blod skulle stänkas runt omkring på altaret (3 Mos. 7:2). Huruvida det ock skulle stänkas eller strykas på den, som frambar offret, därom gives icke någon allmän bestämmelse i Mose lag. Endast i fråga om en spetälsk människas rening var det befallt, att skuld-offersblodet skulle strykas på den renades kropp (3 Mos. 14: 14). Men därav är troligt, att även i alla andra fall, då skuldoffret förekom, blodsbestrykning eller bestänk-ning användes. 241. Vad angår skuldoffrets betydelse, har det vanligen uppfattats såsom en betalning till gottgörande av en ådragen syndaskuld.1 Men på intet av de ställen, där det talas om skuldoffret i Mose lag, förklaras det så. Tvärtom gör denna lag varje sådan förklaring omöjlig. Skuldoffer skulle frambäras 1 :o) av den, som förbrutit sig så, att han av ovetenhet undanhållit något, som varit helgat åt Herren (3 Mos. 5: 14—16). I sådant fall skulle den felande därjämte ersätta det undanhållna till fulla värdet jämte en femtedel därutöver. Ersättningen låg således icke i offret utan i den särskilda betalningen, och denna ersättning gällde aldrig själva synden utan endast den undanhållna sakens penningevärde. — Vidare skulle skuldoffer frambäras 2 :o) av den, som försyndat sig mot Herren så, att han förnekat sin nästa det, som denne ombetrott honom, eller med våld avhänt nästan något, eller förnekat sig innehava gods, som han hittat, eller svurit falskt, ”men nu erkänner sin skuld” (3 Mos. 6:2 f.). I sådant fall skulle det orättfångna godset dessutom återställas till sitt fulla värde jämte en femtedel därutöver. Men denna ersättning var även i detta fall något helt annat än offret 1 Se Delitzsch: Der Profet Jesaja, sid. 551.